sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Löneprivilegiet och lönegarantin 205
av arbetsgivarens insolvens, se avsnitt 3.5. Regeringen har konstaterat att de
svenska reglerna visserligen synes tillgodose det sociala grundskydd som konventionen
syftar till men att vissa av dess artiklar för närvarande hindrar en
svensk ratifikation. Förmånsrättskommittén åläggs genom direktiven att överväga
vilka regeländringar som kan behövas för att en ratifikation av konventionen
skall bli möjlig och vilka konsekvenser sådana ändringar kan få. Våra överväganden
och vår bedömning av frågan redovisas nedan i avsnitt 6.5.12.
6.3 Tidigare reformförslag
Inte bara omfattningen av löneskyddet utan också förmånsrättens placering i
förmånsrättsordningen har övervägts i olika sammanhang. Såväl Lönegarantiutredningen
som Insolvensutredningen har föreslagit att vissa lönefordringar skall
ges förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek. Liknande
förslag har också framförts i motioner till riksdagen.
6.3.1 Lönegarantiutredningen
Lönegarantiutredningens uppdrag var bl.a. att undersöka om lönegarantin snedvrider
valet av form för rekonstruktion av företag och, om så visar sig vara fallet,
föreslå hur en snedvridning skall kunna undvikas. I utredningens direktiv
anfördes angående denna fråga bl.a. att det har påtalats att lönegarantin kommit
att få en annan användning än den som ursprungligen var tänkt. Lönegarantin
har således medfört att konkurs många gånger framstår som ett förmånligt sätt
inte bara för avveckling av ett företag som befinner sig på obestånd utan även
för rekonstruktion av sådana företag genom att lönegarantin betalar en stor del
av konkursboets driftskostnader för tiden efter konkursen. Det har också gjorts
gällande att lönegarantin kan bidra till att göra konkurs till ett förmånligare instrument
för rekonstruktion än exempelvis ackord. I de fall där konkurs väljs har
konkursförvaltaren möjligheter att utnyttja den finansiella hjälp som lönegarantin
medför för att undersöka olika möjligheter att överlåta verksamheten till nya
ägare. Detta kan – uttalades det i direktiven – i vissa fall vara angeläget från
arbetsmarknads-, industri- eller regionalpolitiska synpunkter.
Lönegarantiutredningen, vars slutbetänkande (SOU 1988:27) Lönegarantin
och förmånsrättsordningen avser endast den angivna frågan, pekade på att den
offentliga konkursstatistiken visar att utbetalningarna enligt lönegarantin hade
ökat. Enligt utredningen hade ökningen flera orsaker. Antalet företagskonkurser
hade ökat, och de anställdas lönefordringar i dessa konkurser hade blivit större.
Försämringen av förmånsrätten för löne- och pensionsfordringar per den 1 januari
1976 och därav föranledda försämrade utsikter till utdelning i konkurs kom