sou 1999 1 - Regeringen

298 Företagshypoteket SOU 1999:1
sträckning av säkerheten till att bli en allmän förmånsrätt, så att en förändring
av egendomsmassans sammansättning inte skall påverka säkerheten.
I syfte att skapa ökad jämställdhet i konkurs men också att stärka det
kvarvarande företagshypotekets ställning tar kommittén också upp frågan
om hyresförmånsrätten.
Vidare aktualiseras förföljelserätten, företagshypotekets förhållande till
registrerade lösöreköp och ett avskaffande av företagsinteckningar som begränsas
till verksamhet av viss art eller regionalt.
Slutligen behandlas problemet hur man åstadkommer att en företagshypotekshavare,
vars fordran är större än säkerheten, deltar i en ackordsförhandling
och där sätter ned sin överskjutande fordran, fastän det är svårt att
fastställa vad säkerheten täcker när säkerheten inte realiseras.
Förmånsrätten för hyror avskaffas
Hyresfordran hos näringsidkare har förmånsrätt för högst tre månaders hyra
eller ett års arrendeavgift, förutsatt att nyttjanderätten består vid konkursutbrottet
(NJA 1987 s. 992). Underlaget för förmånsrätten sammanfaller med
företagshypoteksunderlaget. Hyresförmånsrätten går före företagshypoteket.
I linje med vad vi föreslår rörande lönefordringar för arbete utfört åt konkursboet
(se avsnitt 6.5.7) bör hyresfordringar för tid under vilken konkursboet
utnyttjat konkursgäldenärens lokaler vara en massafordran. Skälet är
att konkursbon som fortsätter driften bör verka under sådana förhållanden
som gäller för såväl solventa företag som företag under rekonstruktion enligt
FRekL.
Det kan diskuteras huruvida ett massaansvar avseende tid under vilka
lokalen utnyttjats kräver en lagändring. Möjligen framgår principen redan
idag av allmänna rättsgrundsatser om tillägnande av en icke beställd prestation
(se NJA 1946 s. 122 och NJA 1993 s. 13). Hyresvärdens förmånsrätt
för tre månaders hyra, vare sig hyran belöper på tiden före eller efter konkursbeslutet,
kan synas stå i motsättning till ett massaansvar. Så behöver
emellertid inte vara fallet, om man betänker att förmånsrätten gäller utan
krav på att konkursboet utnyttjar lokalen. Förmånsrätten skulle med andra
ord inte behöva hindra att hyresvärden hade en ännu starkare position, om
utnyttjande skett. När nu konkursboet görs ansvarigt för lön som belöper på
arbete åt konkursboet (se avsnitt 6.5.7), skulle den allmänna principen möjligen
kunna få fullt genomslag utan lagändring. För säkerhets skull förordar
kommittén dock att det i 12 kap. 31 § jordabalken införs en regel om att
konkursboet är ansvarigt för hyra som belöper på tid under vilken konkursboet
utnyttjat lokalen.
Det kan ifrågasättas om övriga hyresfordringar bör vara förenade med
förmånsrätt, dvs. hyresfordringar belöpande på tiden före konkursen eller