sou 1999 1 - Regeringen

182 Förmånsrätten för skatter och avgifter SOU 1999:1
5.4 Statsfinansiella effekter av ett
avskaffande av förmånsrätten
Från Riksskatteverket har inhämtats uppgifter om statens utdelning i konkurs
för skatter och avgifter, se även avsnitt 4.5.1. Under åren 1985 – 1991 uppbar
staten utdelning med mellan 152 och 250 mkr per år. Därefter har utdelningen
ökat för varje år och uppgick år 1992 till 336 mkr, år 1993 till 442 mkr, år 1994
till 629 mkr, år 1995 till 654 mkr samt år 1996 till 685 mkr. År 1997 sjönk
utdelningen till 596 mkr. Eftersom det särskilt i större konkurser kan ta flera år
innan konkursen avslutas och utdelning sker är det rimligt att anta att den relativt
höga utdelningen till staten fortfarande till stor del härrör från det stora antal
konkurser som inträffade under första hälften av 1990-talet. Med nuvarande
konkursutveckling är det vidare rimligt att anta att utdelningen till staten kommer
att sjunka och närma sig den nivå som gällde under 1980-talets andra hälft,
dvs omkring 200 mkr per år. I dessa siffror ingår inte, som tidigare antagits,
utdelningar till följd av statens regressrätt för lönegarantiutbetalningar.
Riksskatteverkets månadsrapporter för år 1997 visar en sammanlagd utdelning
till staten på 596,6 mkr. Av detta belopp avser 197 mkr skattebelopp som
arbetsgivaren innehållit vid utbetalning av löner samt 248,7 mkr mervärdeskatt.
De skatteslag som kan betraktas som ”redovisningsmedel” utgjorde således
74,7 % av statens totala utdelning i konkurs. Motsvarande siffror för år 1996
visar en sammanlagd utdelning i konkurs till staten på 685,5 mkr. Av detta belopp
avser 178,9 mkr skattebelopp som arbetsgivaren innehållit vid utbetalning
av löner samt 301,6 mkr mervärdeskatt. De skatteslag som kan betraktas som
"redovisningsmedel" utgjorde således 68,5 % av statens totala utdelning i konkurs.
Andelen ”redovisningsmedel” var för år 1995 och 1994 73 respektive
78 % av totalbeloppet. (För tidigare år går det inte att få tillförlitliga uppgifter
eftersom dessa gallras hos RSV.) Skillnaden mellan månadsrapporteringarna
och årsredovisningen förklaras främst av att vissa skatter och avgifter blivit
föremål för avkortning efter månadsrapporteringen.
Enligt Insolvensutredningen utgjorde källskatt/arbetsgivaravgift, särskilt uppdebiterad
A-skatt och mervärdeskatt endast 31 % av utestående skatte- och avgiftsfordringar
den 31 december 1991. Av Riksskatteverkets statistik över kronofogdemyndigheternas
verksamhet framgår att dessa skatteslag utgjorde 41
respektive 39 % av de utestående skatte- och avgiftsfordringarna den 31 december
1994 och den 31 december 1995. Siffrorna visar att källskatt/arbetsgivaravgift,
särskilt uppdebiterad A-skatt och mervärdeskatt utgör en
större andel av skatte- och avgiftsfordringar i konkursföretag än i företag som
inte försatts i konkurs. En förklaring kan vara att dessa skatteslag är förenade