sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Löneprivilegiet och lönegarantin 231
genom en sänkning av taket för lönegarantin. Följande tabell visar besparingen i
Stockholms län vid olika maximibelopp. Beloppen avser miljoner kronor.
År Utbetalt Besparing
maxbelopp
75 000 kr
Besparing
maxbelopp
60 000 kr
Besparing
maxbelopp
50 000 kr
Besparing
maxbelopp
40 000 kr
1993 912 183 311 413 424
1994 289 57 102 139 143
1995 256 37 70 96 99
1996 213 27 52 73 75
1997 184 22 43 62 64
Vad gäller tidsgränserna framgår det av statistiken att många av de arbetstagare
som får ersättning genom lönegarantin har relativt korta uppsägningstider. Det
kan förklaras genom att många företag som går i konkurs är relativt nystartade
och därför kan antas ha relativt ung arbetskraft. Av de företag som försattes i
konkurs år 1996 hade 2 % startats under år 1996, 12 % under år 1995, 16 %
under år 1994, 14 % under 1993, 10 % under 1992, 9 % under 1991 och 37 %
under 1990 eller tidigare. Troligen kommer förändringarna i 11 § lagen
(1982:80) om anställningsskydd som trädde i kraft den 1 januari 1997 och som
innebär att anställningstidens längd, i stället för arbetstagarens ålder, blir avgörande
för uppsägningstidens längd, leda till att arbetstagare som drabbas av
arbetsgivarens insolvens genomsnittligt sätt kommer att ha ännu kortare uppsägningstider
än i dag.
Maximibeloppet
Fr.o.m. den 1 juli 1992 gäller ett maximibelopp om 100 000 kr per anställd. Vid
en internationell jämförelse (se kapitel 3) framstår maximibeloppet som relativt
väl avvägt. Det ligger något under vad som gäller i våra nordiska grannländer.
För att åstadkomma en besparing på 300 miljoner kronor av statens kostnader
för lönegarantin skulle maximibeloppet i det närmaste behöva halveras. Ett
maximibelopp omkring 50 000 kronor skulle innebära att många arbetstagare
inte skulle kunna få ersättning för sin fordran avseende längre tid än ett par månader.
En eller två månadslöner är ofta obetalda när konkursansökan ges in till
tingsrätten. Om gäldenären inte själv ansöker om konkurs skall ansökan prövas
vid en förhandling, vilket innebär ytterligare tidsutdräkt. Vi anser inte att ett så
lågt maximibelopp som krävs för att åstadkomma besparingen ger arbetstagarna
ett godtagbart löneskydd vid arbetsgivarens konkurs.