sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Företagshypoteket 261
teksunderlaget till en viss procent av likviden i konkursen för hypoteksunderlaget,
som samtidigt skulle kunna utsträckas till att omfatta gäldenärens
likvida medel. Enligt förslaget skulle hypoteksunderlagets värde i konkursen
bli lättare att förutse för kreditgivaren och kravet på eget kapital öka. Kredit
överstigande den del av företagshypoteksunderlaget som skulle ge banken
förmånsrätt skulle förutsätta en mycket noggrann kreditprövning. Förslaget
är också avsett att ge ett starkt incitament till noggrann kredit-övervakning.
I debatten har också förekommit andra förslag om ändring i säkerhetshavarnas
ställning. Den tanken har sålunda förts fram att alla sådana fordringar
till en viss procent av säkerhetens värde skall anses vara oprioriterade.
Därigenom skulle borgenärerna få incitament till att övervaka gäldenären
noga och sluta att ge kredit när de förstår att det kommer att bli konkurs
(se t.ex. Håstad i Insolvensrättsligt forum 22− 23 januari 1990 s. 61). Förslaget
har framförts mot bakgrund av att Statens industriverk i sin rapport
(SIND 1985:7) nämnt att en mycket viktig anledning till den låga utdelningen
i konkurser är att företagshypoteksinnehavarna alltför länge ger insolventa
gäldenärer kredit när hela hypoteksunderlaget inte är utnyttjat, varefter
rörelsen säljs för precis det belopp som krävs för att företagshypotekshavarna
skall få betalt.
Insolvensutredningen övervägde möjligheten att alla borgenärer till en
viss procent av sin fordran skulle bli oprioriterade men stannade som
nämnts för att föreslå att vissa lönefordringar, avseende s.k. produktiv lön,
ges förmånsrätt framför fordringar med säkerhet i företagshypotek (se avsnitt
6.3.2). Även under remissbehandlingen av Insolvensutredningens betänkande
(SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion har framförts
tankar om att förmånsrätten till följd av företagshypotek borde begränsas.
Denna möjlighet nämns således i remissyttranden från Grossistförbundet
Svensk Handel, Företagarnas Riksorganisation och Juridiska fakultetsstyrelsen
vid Uppsala universitet. Regeringen ansåg emellertid att det inte kunde
komma i fråga att införa en sådan förändring utan en noggrann analys i
en utredning (prop. 1995/96:5 s. 126).
7.3.3 Förändringar av underlaget för
företagshypotek
Som ovan redovisats föreslog Utredningen angående företagsinteckning att
bl.a. kassa- och bankmedel skulle ingå i den inteckningsbara egendomen.
Förslaget avvisades emellertid bl.a. med hänvisning till att det framtida
förmånsrättsliga förhållandet mellan olika borgenärsgrupper var föremål för
överväganden och att resultatet härav inte borde föregripas. Håstads ovan
redovisade förslag att begränsa förmånsrätten i hypoteksunderlaget till en