sou 1999 1 - Regeringen

20 Sammanfattning SOU 1999:1
Vidare har kommittén varit bunden av ett EG-direktiv (80/987/EEG),
som ålägger Sverige att vid insolvens ge lönegaranti för tre månaders lön.
Kommittén har ansett det angeläget att de anställda, som normalt är socialt
beroende av intjänad lön och som vid en svag arbetsmarknad inte kan
rata vissa arbetsgivare och naturligtvis inte heller kan spara sin arbetskraft
för senare leverans, har ett visst löneskydd vid arbetsgivarens insolvens.
Kommittén har emellertid velat begränsa löneskyddet för intjänad lön, så att
arbetstagarnas anspråk bidrar till att insolvensbehandlingen kommer i gång
tidigt och så att missbruk av lönegarantin motverkas. Vidare har det ansetts
viktigt att fortsatt drift under betalningsinställelse eller i konkurs sker på
samma villkor som företagets konkurrenter lever under, så att inte solventa
företag konkurreras ut av insolventa. Slutligen har kommittén velat motverka
att insolventa företag föredrar konkurs framför företagsrekonstruktion
utom konkurs för att man därigenom lättare erhåller finansiering av fortsatt
drift (genom lönegarantin). Valet bör i stället bestämmas av andra faktorer,
som behovet av att behålla löpande avtal, av att bli kvitt de nuvarande ägarna
och den nuvarande företagsledningen, av att undvika realisation till underpriser
etc.
Konkret föreslår kommittén följande.
Lönegaranti skall kunna utnyttjas också vid rekonstruktion enligt FRekL.
För att detta ej skall medföra ökade kostnader vid en efterföljande konkurs,
skall rekonstruktionsgäldenären betala tillbaka utgiven lönegaranti eller
ställa säkerhet för utbetalningen innan en företagsrekonstruktion kan hävas.
Ett ackord kan dock minska statens krav på återbetalning. Övergår företagsrekonstruktionen
utan glapp i konkurs, skall företagsrekonstruktionen
och konkursen ses som en enhet och lönegaranti utgiven under företagsrekonstruktionen
avräknas från vad som kan uppbäras under konkursen.
Lön belöpande på högst tre månader före ansökningen om konkurs eller
företagsrekonstruktion skall åtnjuta såväl förmånsrätt som lönegaranti.
Tidsmässigt innebär det en viss begränsning, eftersom det i dag är tillfyllest
att lönefordringen förfallit senast tre månader före konkursansökningen
(vilket gör att de anställda kan vänta inemot fyra månader med att begära
arbetsgivaren i konkurs men ändå åtnjuta lönegaranti för all intjänad lön).
Vissa ventiler skall dock finnas för fallen att arbetsgivaren ej kunnat nås
med delgivning, lönefordringen varit föremål för tvist eller lönefordringen
skall bestämmas efter särskild beräkningsgrund. Om konkurs föregåtts av ett
försök till rekonstruktion enligt FRekL, skall som i dag fordringar för tiden före
ansökan om företagsrekonstruktion − när det är förmånligare för arbetstagaren −
ha förmånsrätt i stället för fordringar som har förfallit till betalning under motsvarande
tid före konkursansökningen.