sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Förmånsrättsordningens ändamål och betydelse 89
hållas vid sidan om realkrediten – inte bara som en nödlösning när inga säkerheter
finns. Det finns också praktiska fördelar med den personliga krediten;
det är en informell och enkel kreditform som möjliggör en snabb och
smidig omsättning. Som exempel kan nämnas varuleveranser mot faktura.
Andra skäl för att det skall finnas ett exekutionsunderlag som inte täcks av
panträtter är att vissa borgenärer inte ger sin kredit frivilligt och därför inte
kan delta i en förhandling om realsäkerheterna.
Även Braekhus är emellertid av uppfattningen att realkrediten inte kan
undvaras. Mot påståendet att realsäkerheter är kreditskapande kan, påpekar
han, visserligen invändas att det i ett samhälle alltid kommer att finnas kapital
som kapitalägaren vill göra räntebärande genom utlåning. Att långivare
föredrar den säkraste placeringen, utlåning mot pant, är förståeligt. Men
om möjligheten att ställa säkerhet genom avtal förbjöds, skulle det alternativet
vara uteslutet. Eftersom det kan antas att kapitalägarna fortfarande
skulle vilja göra sina medel räntebärande, skulle de vara hänvisade till att
låna ut pengar utan säkerhet. Alternativet skulle vara att placera medlen
som egenkapital i ett företag, t.ex. genom aktieköp, men detta skulle innebära
en större risk än om pengarna lånades ut till företagare. Enligt Braekhus
uppfattning är invändningen emellertid inte hållbar. Det kan, menar han, för
det första inte vara riktigt att betrakta kapitalutbudet som en konstant faktor,
opåverkad av möjligheten till säker placering. Till detta kommer att
kapitalplaceringen skulle bli en annan om kapitalägaren inte kunde betinga
sig realsäkerhet. Det skulle bli svårt att få stora och långsiktiga lån till företag
som innebar risker utöver det normala, t.ex. nya industriföretag. De
väletablerade och väl fungerande företagen skulle gynnas. För en stor del av
kapitalägarna är säkerhet nämligen det primära. De vill inte engagera sig i
en riskfylld verksamhet, även om det kan ge en hög avkastning. De vill först
och främst vara säkra på att få behålla sitt kapital och godtar därför en
mindre avkastning. Här har vi, enligt Braekhus, själva kärnan i realsäkerhetssystemet;
det ger möjlighet att kombinera en passiv och relativt säker
kapitalinsats med en progressiv och relativt riskvillig företagsledning.
Braekhus drar därför slutsatsen att realkrediten bör bevaras och göras effektiv
inom de områden där den gör mest nytta. Men det bör samtidigt finnas
utrymme också för krediter grundade på en bedömning av gäldenärens
personliga betalningsförmåga, vilket förutsätter att en viss del av gäldenärens
tillgångar inte kan bli föremål för pantsättning. Som framgår på andra
ställen i det citerade arbetet är Braekhus kritisk till möjligheten i Norge (och
annorstädes) att erhålla säkerhet i varor och kundfordringar genom registrering
utan att gäldenärens rådighet över tillgångarna avskärs.