sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Statistik och ekonomiska analyser 143
konkurs under åren 1988− 1991. 263 bolag hade fler än 20 anställda under
något av åren 1988− 1991 (i analysen kallade ”stora bolag”), och 87 bolag
hade 0− 20 anställda (i analysen kallade ”små bolag”). Bolagen hade säte i
något av Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus eller Upplands län.
Karin Thorburn har undersökt hur fordringarna fördelar sig på de olika
fordringsklasserna pant, fast egendom, hyra, företagshypotek, revision,
skatter, löner och oprioriterad samt hur utdelningen fördelar sig mellan dessa
fordringsklasser.
Den största fordringsklassen, de oprioriterade fordringarna, blev i hela
96 % av samtliga konkurser helt utan utdelning; i genomsnitt uppgick utdelningen
till 1 %. Företagshypoteket utgjorde i Karin Thorburns undersökning
en nästan lika stor fordringsklass (32 % av de totala fordringarna mot 37 %
för de oprioriterade) som dock vanligen fick en relativt god utdelning, 65 %
i genomsnitt, och någon utdelning i hela 93 % av konkurserna. Resultatet
skiljer sig från resultaten i Insolvensutredningens och Förmånsrättskommitténs
undersökningar dels genom att företagshypoteket utgör en större andel
av de totala fordringarna, dels genom en bättre utdelning till denna fordringsklass.
Förklaringen torde vara att Karin Thorburns undersökning inriktats
på större företag 8 . Antagandet styrks av att utdelningen till företagshypotek
i hennes undersökning är betydligt högre i gruppen stora företag
(69 %) än i gruppen små företag (46 %).
Fordringsklasserna skatter och löner utgjorde i undersökningen ungefär
lika stora andelar av de totala fordringarna (omkring 13 %). Skatterna fick
dock genom sitt bättre förmånsrättsläge en högre utdelning, 32 % jämfört
med 11 %. Här kan anmärkas att i undersökningar, som mer inriktats på att
beskriva ett genomsnittligt material skatter utgör en omkring dubbelt så stor
andel som löner samtidigt som utdelningen till dessa fordringsklasser är
procentuellt sett ungefär likvärdig (jfr Insolvensutredningens och Förmånsrättskommitténs
undersökningar beskrivna i avsnitt 4.2 och 4.3). Förklaringen
torde vara att skattefordringar utgör en ungefär lika stor andel av det
totala fordringsbeloppet i alla typer av konkurser medan lönefordringarnas
andel, liksom den totala utdelningen, växer med storleken på företaget. I ett
genomsnittligt material förekommer många små företag med skatteskulder
men utan vare sig löneskulder eller tillgångar. Karin Thorburns undersökning
omfattar i huvudsak företag med olika typer av skulder och tillgångar.
Resterande fordringsklasser utgjorde var för sig en liten del av de totala
fordringarna och sammantaget mindre än 10 %, men de fick samtliga en
mycket god utdelning. Att dessa fordringsklasser utgjorde en relativt sett
större andel av de totala fordringarna i Insolvensutredningens och Förmåns-
8 Det kan anmärkas att i Sverige står små bolag för de flesta konkurserna medan
större bolag står för det mesta av tillgångarna och utdelningen i konkurserna.