sou 1999 1 - Regeringen

94 Utländsk rätt och internationella normer SOU 1999:1
en fråga om fördelning av tillgångar har insolvensrätten kommit att inriktas på
att återställa prestationsförmågan hos företag som har kapacitet att överleva, att
förhindra värdeförstörelse, att rädda arbetstillfällen osv. Det rent exekutionsrättsliga
tänkandet har fått lämna plats för ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt.
Tidigare har man kunnat skilja mellan en borgenärs- och en gäldenärsorienterad
konkursrätt. Nu kan det snarare vara på sin plats att tala om en samhällsorienterad
insolvensrätt.
Ett genomgående problem är att utdelningen i konkurs blir för liten. Som
botemedel på "massabristen", dvs. bristen på utdelningsbara tillgångar för de
oprioriterade borgenärerna, aktualiseras två typer av åtgärder. Den ena går ut på
att inskränka de privilegierade borgenärernas rättigheter i konkursen. Den andra
går ut på att utvidga möjligheten till återvinning i konkursen genom att begränsa
eller ta bort subjektiva rekvisit, förlänga fristerna och skärpa reglerna avseende
närståendetransaktionerna.
Problembilden varierar naturligtvis mellan olika länder. Således har diskussionen
i Västtyskland och England främst gällt omfattningen av säkerhetsrätter
som inte är förenade med besittning, medan reformen i Österrike främst inriktats
på att inskränka de allmänna förmånsrätterna.
Vad särskilt gäller de allmänna förmånsrätterna framhåller Gertrud Lennander
(a.a. s. 579 ff) att dessa egentligen inte har så många försvarare. Av sociala
skäl värnar naturligen de flesta om arbetstagarna och deras löneanspråk, men
samtidigt har deras intressen numera i stor utsträckning övertagits av motsvarigheter
till lönegarantin. Det berättigade i statens förmånsrätt för skatter har
ifrågasatts i många länder. Skatteprivilegiet har också avskaffats på flera håll,
medan förslag om ett avskaffande visserligen framförts men inte verkställts i
andra länder.
3.3 Något om förhållandena i olika länder
3.3.1 Finland
Före den 1 januari 1993 omfattade den finska förmånsrättsordningen relativt
många förmånsrätter. Som en följd härav fick borgenärer utan förmånsrätt vanligen
ingen utdelning alls. Utan anspråk på fullständighet och med tonvikt på
sådana förmånsrätter som är av intresse för kommitténs uppdrag kan den dåvarande
förmånsrättsordningen sägas ha inneburit följande prioritetsordning.
1 Fordringar med särskild förmånsrätt till följd av pant och retentionsrätt
(kvarhållanderätt)
2 Lönefordringar