sou 1999 1 - Regeringen

166 Förmånsrätten för skatter och avgifter SOU 1999:1
Numera har uppbördssystemet lagts om, och arbetsgivaravgiften beräknas
på faktiskt utbetalad lön. I konkurs kan arbetsgivaravgiften belöpa på
1) lön betalad före konkursbesllutet, 2) lön som betalas genom utdelning i
konkursen och 3) lön som betalas som massaskuld av konkursboet.
Kategori 1), lön utbetalad före konkursbeslutet, erbjuder inget problem.
Fordringen på arbetsgivaravgift har uppkommit före konkursen, senast vid löneutbetalningen.
Den utgör därför en konkursfordran och har i dag förmånsrätt
som andra skatte- och avgiftsfordringar enligt 11 § FRL. Om kommitténs förslag
att avskaffa skatteförmånsrätten förverkligas, blir det fråga om en oprioriterad
konkursfordran.
Kategori 3 ), lön som betalas som masssaskuld av konkursboet, erbjuder
inte heller något problem. Konkursboet skall naturligtvis betala sociala avgifter
på de löner som konkursboet erlägger som arbetsgivare. Här föreligger en massaskuld.
Beträffande kategori 2), arbetsgivaravgift på lön som utdelas i konkursen,
kan man tänka sig flera lösningar. En är att fordringen på arbetsgivaravgift har
uppkommit samtidigt med lönen men är villkorad av att lönen utdelas i konkursen.
I så fall skulle i dag föreligga en förmånsberättigad konkursfordran och
enligt kommitténs förslag en oprioriterad konkursfordran. En annan lösning
innebär att avgiftsfordringen upppkommer när lönen delas ut i konkursen. Den
kan då inte vara en (förmånsberättigad eller oprioriterad) konkursfordran utan
antingen en massafordran eller en gäldenärsfordran (dvs. en fordran som kan
göras gällande bara mot gäldenären i de tillgångar denne återfår från konkursboet
eller förvärvar efter konkursen; i fråga om aktiebolag blir detta sällan aktuellt
eftersom aktiebolag normalt blir likviderade vid konkursens avslutning).
Enligt 3 § lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar har
fordran på socialavgifter förmånsrätt endast i den mån avgifterna belöper på lön
eller annan ersättning som har utgivits före beslutet om konkurs. Eftersom alla
avgiftsfordringar har förmånsrätt, betyder detta indirekt att avgiftsfordringar på
lön som delas ut i konkursen inte är en konkursfordran. Valet synes därmed stå
mellan att betrakta arbetsgivaravgift på utdelad lön som massafordran eller gäldenärsfordran.
Enligt lagen (1981:691) om socialavgifter (SAL) skall arbetsgivaravgifter
betalas av den som är arbetsgivare (1 kap. 2 §). I samband med 1990 års skattereform
genomfördes vissa ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring (3
kap. 2 §) och SAL (1 kap. 2 § och 2 kap. 3 §) som innebar ett utvidgat arbetsgivarbegrepp.
Som arbetsgivare räknas numera den som betalat ut lön även om
mottagaren inte är anställd hos den som utger ersättningen. Tillägget gjordes
med tanke på vissa avtalsförsäkringar, men ordalydelsen skulle kunna åberopas
för att ett konkursbo, som delar ut lön, är arbetsgivare i SAL:s mening.