sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Löneprivilegiet och lönegarantin 219
med arbetsmarknadsutskottet uttalande i yttrandet 1993/94:AU7y att regelsystemet
som kommer i tillämpning vid en konkurs bör vara så utformade att inverkan
på konkurrensen minimeras. Inte heller får lönegarantin, anför arbetsmarknadsutskottet
vidare, bidra till att konkurs blir ett mer attraktivt alternativ än
företagsrekonstruktion. Samtidigt är det, enligt arbetsmarknadsutskottets mening,
väsentligt att lönegarantins grundläggande syfte uppnås, nämligen att ge
ett socialt acceptabelt skydd för arbetstagares lönefordringar vid konkurs. Arbetsmarknadsutskottet,
som utgick från att frågan om införande av en konkursförsäkring
hör till de frågor som Förmånsrättskommittén skulle komma att utreda,
trots att frågan inte uttryckligen nämns i kommittédirektiven, ansåg att motionen
inte borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
I utskottsbetänkandet erinras också om att justitieministern den 14 februari
1997 besvarat en interpellation om konkursförsäkring vari frågan ställdes huruvida
direktiven till Förmånsrättskommittén kunde sägas omfatta att kommittén
även kan analysera och lämna förslag om en sådan försäkring. Justitieministern
var dock inte beredd att i riksdagen uttala sig om den närmare innebörden av
kommittédirektiven i de hänseenden som frågeställaren pekade på och anförde
att det var viktigt att kommittén kunde slutföra sitt arbete i tid. Det sagda innebar,
framhöll justitieministern, att hon inte var beredd att verka för att kommittén
får ytterligare tilläggsdirektiv som kan påverka kommitténs möjligheter att
slutföra sitt uppdrag inom angiven tid.
Utskottet konstaterade att den ordning som förespråkas i motionen innefattar
en genomgripande förändring av det nuvarande lönegarantisystemet. Frågor om
ett frikopplande av lönegarantin från förmånsrätten samt en helt ny administration
för systemet är emellertid inte nya, och utskottet anförde att det utgår från
att frågan huruvida införande av en konkursförsäkring är en framkomlig väg
kommer att beröras av Förmånsrättskommittén. I linje med vad justitieministern
redovisat i sitt interpellationssvar är utskottet inte nu berett att förorda några
formella tillkännagivanden eller andra åtgärder från riksdagens sida som skulle
medföra behov av tilläggsdirektiv och därmed innebära risk för att kommittén
inte skulle hinna slutföra sitt uppdrag inom den tid som föreskrivits i direktiven.
Utskottet avstyrkte motionen under hänvisning till att man i första hand borde
avvakta Förmånsrättskommitténs arbete innan några ställningstaganden från
riksdagens sida kommer till stånd.
Lagutskottets betänkande 1997/98:LU14 behandlar sjutton motioner som tar
upp olika insolvens- och utsökningsrättsliga frågor. Bengt Silfverstrand och Bo
Nilsson (båda s) anför i motion 1997/98:L303 att det skedde alltför stora försämringar
i arbetstagares löneskydd, bl.a. genom de ändringar i förmånsrättslagen
som infördes den 1 juli 1994. Mot bakgrund av dessa försämringar bör en
översyn göras av gällande regler för arbetstagares förmånsrätt och lönegarantin.
Lagutskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att resultatet av Fömåns-