sou 1999 1 - Regeringen

290 Företagshypoteket SOU 1999:1
Beslut vid en ackordsförhandling försvåras vidare om borgenärerna har
motstridiga intressen när en investering höjer värdet på vissa men inte
andra tillgångar. Företagshypoteket kan skapa en sådan konflikt, eftersom
hypoteket inte gäller i alla tillgångar.
Ett speciellt problem i samband med ackord är också att det är svårt att
fastställa hur stor del av företagshypotekshavarens (och andra panthavares)
fordran som är säkrad, eftersom någon realisation av gäldenärens tillgångar
inte skall ske. Hypotekshavaren hävdar ofta att han har säkerhet för hela sin
fordran och att han därför inte skall delta i ackordet med någon del av fordringen.
De oprioriterade borgenärernas situation vid en konkurs är i allmänhet
så dålig att de inte vågar syna hypotekshavarens kort genom att sätta
företaget i konkurs. Lyckas rekonstruktionen, tack vara andras uppoffringar,
får hypotekshavaren fullt betalt för en fordran som kanske delvis bort
delta i ackordet.
En annan nackdel med företagshypoteket är att det är ägnat att bidra till
förekomsten av s.k. seriekonkurser. Härmed åsyftas att en verksamhet efter
konkurs fortsätter i en ny juridisk person (nytt aktiebolag) men med samma
fysiska intressenter bakom de juridiska personerna. Förekomsten av seriekonkurser
med samma aktieägare och samma kreditgivare sammanhänger
med att ägaren av ett mindre aktiebolag i regel får lämna en viss personlig
borgen (skötselborgen) till banken, så att banken kan känna sig trygg att
ägaren, som ofta är en nyckelperson, behåller sitt intresse i företaget även
om det begränsade aktiekapitalet har gått förlorat. Vid insolvens, där säkerhetsunderlaget
kanske inte är tillräckligt ens för att banken skall få fullt betalt,
är ägarens överskuggande intresse att skydda sin borgen och att inte bli
personligen ansvarig för bolagets skatteskulder. Han försätter därför bolaget
i konkurs innan tiden för betalning av skatteskulderna gått till ända och
befriar sig därmed från det personliga betalningsansvaret (se NJA 1969 s.
326). Därefter köper han genom ett nytt aktiebolag tillgångarna från konkursboet
till ett pris (ibland överpris) som tack vare företagshypoteket ger
banken fullt betalt, och därmed skyddar han sin borgen. Finansiering till
köpet erhålls från samma bank mot ny likadan borgen. Banken skjuter därmed
kreditförlusten på framtiden. Beroende på priset för inkråmet har banken
bättre eller i vart fall aldrig sämre utsikter att få betalt från det nya aktiebolaget,
som inte belastas med den gamla rörelsens skulder till staten,
anställda och leverantörer.
Att en aktieägare startar ett nytt bolag och köper inkråmet i det gamla
aktiebolagets konkurs kan inte generellt fördömas. Den första konkursen
kan ha berott på en alltför optimistisk kalkyl, när han lånade pengar i det
gamla bolaget, eller på dåliga konjunkturer eller på andra yttre händelser.
Men om konkurserna upprepas och aktieägaren spekulerar i bortfallet av
rörelseskulder och andras ovetskap om rörelsens verkliga värde, och därtill