sou 1999 1 - Regeringen

148 Statistik och ekonomiska analyser SOU 1999:1
en fullständig redogörelse (avsnitt 5 och 6 samt teori i avsnitt 3.2 och 3.3).
Här redovisas vad som anges vara de huvudsakliga resultaten.
− En grundläggande tanke bakom den nya finska förmånsrättsordningen
var att avskaffa förmånsrätter och behandla borgenärerna mer lika. De
fördelningsmässiga konsekvenser har emellertid blivit begränsade. De
oprioriterade borgenärerna erhöll tidigare 0,90 % i medeltal i utdelning
på sina fordringar. Medeltalet är 3,87 % efter reformen. Även efter reformen
blir de oprioriterade helt utan utdelning i mer än hälften av fallen.
Detta pekar på att en förändring av förmånsrätten i Sverige i riktning
mot den finska endast marginellt skulle förbättra de oprioriterade
borgenärernas ställning.
− Den något försvagade företagsinteckningen kan ha haft konsekvenser för
säkerhetsborgenärernas beteende. I kapitel 3 i analysen argumenteras för
att en svagare position för säkerhetsborgenärerna försämrar tillgången
till finansiering för företag med ekonomiska problem. Dessutom anförs
att en försvagad position för kreditgivare med säkerhet ökar deras incitament
att bevaka företag. Resultatet av en sådan förändring kan därför
bli att icke livskraftiga företag försätts i konkurs i ett tidigare skede och
att utdelningen till borgenärerna därigenom blir högre. Den empiriska
undersökningen ger dock inga statistiskt signifikanta skillnader i den totala
utdelningen till borgenärerna före och efter förmånsrättsreformen.
Det påpekas att förändringen av förmånsrätten i Finland kan ha varit för
liten för att ge mätbara realekonomiska effekter samt att förändringen
kanske ännu inte påverkat borgenärernas beteende vid tiden för undersökningen.
− Undersökningen tyder inte på att avskaffandet av skatteförmånsrätten
fått till effekt vare sig att staten ansökt om konkurs i fler fall än tidigare
eller att skatteskulderna blivit mindre i de konkurser som inträffar (vilket
i så fall skulle kunna bero på att företag försätts i konkurs i ett tidigare
skede).
− I det teoretiska avsnittet anförs att en stark position för säkerhetsborgenärer
kan leda till att de saknar intresse att verka för att konkursförvaltningen
använder tillräckligt med tid och resurser för att söka köpare som
är beredda att betala det högsta priset för tillgångarna. Säkerhetsborgenärer
har således, hävdas det i teoriavsnittet, inga incitament att verka
för att bättre bud på tillgångar införskaffas när redan tillgängliga bud
innebär att de får full utdelning. Den empiriska undersökningen ger dock
inga belägg för att den finska företagsinteckningen med sin relativt svaga
ställning skulle skapa sådana problem.
− När det gäller borgenärernas inställning till rekonstruktion utom konkurs
har Clas Bergström och Stefan Sundgren analyserat utlåtanden från oli-