sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Företagshypoteket 301
efter 30 dagar emellertid inte tas i anspråk av säljarens borgenärer, och i
den meningen är det därefter inte fråga om inteckningsgäldenärens egendom.
Genom lagändringen blev traditionskravet inte längre ett alternativ till registrering
utan ett absolut krav såvitt gäller överlåtare med upplåtet företagshypotek.
Eftersom syftet med lösöreköplagen och traditionskravet varit
att motverka skentransaktioner och efterhandskonstruktioner (jfr NJA 1995
s. 367), synes ändringen ha inneburit en omotiverad skärpning. Den praktiska
effekten är att näringsidkare, som skall finansiera en tillverkning av
något som inte kan intecknas som skepps- eller båtbygge (där särskild inteckning
är möjlig), är hänvisad till kredit från företagshypotekshavaren. En
fri konkurrens om projektfinansieringen torde emellertid vara önskvärd.
Kommittén föreslår därför att lagändringen från 1966 återtas genom ett
slopande av 3 a § lösöreköplagen och av bestämmelsen i 2 kap. 4 § FHL.
Den samlade effekten av inskränkningen av inteckningsunderlaget
I det föregående har det föreslagits dels att inteckningsunderlaget skärs ned
till 50 %, dels att vissa andra förändringar görs som är ägnade att stärka
företagsinteckningen. Kommittén skall nu summera hur stor den samlade
effekten blir för en borgenär som har säkerhet genom företagshypotek.
Omvandlingen till en allmän förmånsrätt, med all gäldenärens egendom
som underlag, innebär visserligen i genomsnitt en mycket liten förändring
(ca 2 %). För en kreditgivare innebär emellertid de nuvarande undantagen
för kassa- och bankmedel ett betydande orosmoment. Om kredittagaren just
före en konkurs mottar en betalning till ett konto i annan bank eller till sitt
postgiro eller mottar en check dragen på annan bank, så att hypotekshavaren
inte kan kvitta, kan en betydande del av säkerheten försvinna. Denna
risk måste värderas till betydligt mer än 2 % av underlaget när krediten ges.
Någon osäkerhet ligger också däri, att avgränsningen av administrationskontonas
giltighet inte är knivskarp (se NJA 1989 s. 705).
En annan förändring gäller avskaffandet av hyresförmånsrätten. Hyresfordringar
uppgår visserligen i genomsnitt bara till några procent av konkursfordringarna,
men undantagsvis kan de vara större, och denna risk bör
också beaktas av en kreditgivare.
Genom reformen kommer vidare utdelningen till oprioriterade att öka
från ca 3 till ca 10 % i genomsnitt. Detta påverkar företagsinteckningshavarens
betalningsutsikt på den oprioriterade delen av fordringen, både den som
blir oprioriterad genom nedskärningen och den som redan i dag är oprioriterad.
Den genomsnittliga utdelningen till fordringar säkrade genom företagshypotek
uppgick i Insolvensutredningens undersökning till 46 %, i Förmånsrättskommitténs
undersökning till 39 % och i Karin Thorburns undersök-