sou 1999 1 - Regeringen

SOU 1999:1 Företagshypoteket 253
räknas in i inteckningsunderlaget för företagshypotek. En annan ordning
skulle, enligt uttalanden i propositionen, kunna leda till oklarhet när det
gäller gränserna för de olika inteckningsinstituten (prop. 1983/84:128).
Utredningen angående företagsinteckning föreslog i betänkandet (SOU
1981:76) Företagshypotek att omfattningen av den inteckningsbara egendomen
borde vidgas väsentligt jämfört med vad som gällt dittills. Utredningen
ansåg således att kassamedel och alla rörelsefordringar skulle ingå i
säkerheten (se betänkandet s. 73 ff). Härigenom skulle det inte spela någon
roll om gäldenären för tillfället hade stora kundfordringar (som var inteckningsunderlag)
men få kontanter eller tvärtom. Just risken för att kundfordringar
omvandlades till likvida medel ansågs av många vara en stor svaghet
i den gamla lagen, eftersom det gjorde företagsinteckningshavarna obenägna
att utan särskilda garantier understödja rekonstruktionsförsök, om varulagret
och kundfordringarna var tillräckligt stora för att ge inteckningshavarna
full utdelning vid en omedelbar konkurs. En stor majoritet av remissinstanserna
tillstyrkte eller lämnade utredningens förslag utan erinran på denna
punkt. Föreningen Sveriges kronofogdar avstyrkte emellertid förslaget att
inteckningsunderlaget skulle omfatta kassamedel och samtliga rörelsefordringar.
Samma ståndpunkt intog Riksskatteverket i fråga om kassamedel,
banktillgodohavanden och fordringar på skatterestitution. Flera remissinstanser
föreslog att också aktier och andra andelsrättigheter i juridiska personer
skulle inräknas i den inteckningsbara egendomen.
Chefen för Justitiedepartementet medgav att en utvidgning av inteckningsunderlaget
i enlighet med utredningens förslag låg i linje med hans
uppfattning om det angelägna i att stärka företagsinteckningens ställning. Å
andra sidan framhöll han att förslaget samtidigt skulle leda till en viss försvagning
av förmånsrätten för bl.a. skatter och allmänna avgifter samt löner
och pensioner. Hänvisning gjordes till att det framtida förmånsrättsliga förhållandet
mellan olika borgenärsgrupper var föremål för överväganden och
att resultatet härav inte borde föregripas. Departementschefen var sålunda
inte beredd att vid den tidpunkten föreslå någon väsentlig utvidgning av
inteckningsunderlaget (se prop. 1983/84:128 s. 43 f).
I viss mån utvidgades dock inteckningsunderlaget genom att detta – med
undantag av kassa- och banktillgodohavanden samt fondpapper – kom att
omfatta alla övriga rörelsefordringar (se prop. 1983/84:128 s. 54). Till hypoteksegendomen
hör numera näringsidkarens fordringar på återbetalning
av olika skatter och avgifter som avser den intecknade verksamheten. Det
bör dock anmärkas att enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning
av skatter och avgifter åtskilliga restitutionsfordringar i första hand