Työkyvyn ulottuvuudet - Julkari

Sammanfattning
En god arbetsförmåga hos befolkningen är ett viktigt hälso- och samhällspolitiskt mål.
En god arbetsförmåga ökar välfärden och stöder sysselsättningen. För att kunna främja
arbetsförmågan behövs information om arbetsförmågans olika dimensioner i olika
befolkningsgrupper.
Publikationen grundar sig på det omfattande materialet för undersökningen Hälsa
2000. Uppgifterna insamlades åren 2000–2001 genom intervjuer, enkäter och kliniska
undersökningar. I boken behandlas arbetsförmågan hos 18–74-åringar, även om
tonvikten ligger på resultaten om 30–64-åringarnas arbetsförmåga. Hemintervjuer
gjordes hos 5 199 personer i denna åldersgrupp, dvs. 89 procent av samplet.
Största delen av personerna i förvärvsaktiv ålder bedömde sin arbetsförmåga
som god. Det fanns emellertid skillnader i arbetsförmågan mellan olika grupper. Unga,
välutbildade och personer i tjänstemannayrken var nöjdast med sin arbetsförmåga.
Lantbruksföretagare upplevde sin arbetsförmåga som sämre än övriga företagare och
löntagare. De äldsta förvärvsarbetande kvinnorna bedömde sin arbetsförmåga som
klart sämre än jämnåriga män.
Personer som redan uppnått pensionsåldern hade emellertid också en viss
återstående arbetsförmåga. En tredjedel av alla 63–67-åringar skulle enligt egen
uppskattning ha klarat sig i arbete.
En begränsad arbetsförmåga var vanligare bland arbetslösa än bland
förvärvsarbetande. Bristfällig utbildning och arbetslöshet var de största riskerna för
arbetsförmågan bland personer under 30 år. Den upplevda arbetsförmågan försvagades
också av att arbetet var osäkert.
Hälsan och arbetet upplevdes som de viktigaste av arbetsförmågans dimensioner.
Arbetsförmågan bland förvärvsarbetande försvagades mest av depression och
ryggsjukdomar. Även bland friska och välutbildade människor ökade begräsningarna
av arbetsförmågan med åldern. En god arbetsförmåga var förknippad med att
arbetstagaren fick stöd av cheferna och arbetsgemenskapen och att arbetet var
självständigt och utvecklande. Ett bra arbete verkade också trygga arbetsförmågan
hos äldre arbetstagare.
Vid sidan av själva arbetet och hälsan påverkades arbetsförmågan också av bl.a.
kompetensen och attityderna. Kompetensens samband med arbetsförmågan framhävdes
bland dem som var utbildade, hade ett lätt arbete och var friska. Sambandet mellan en
positiv attityd till arbetet och arbetsförmågan var däremot synligt också bland
långtidssjuka.
En jämförelse med materialet från undersökningen Mini-Finland år 1978–1980
gav vid handen att befolkningens arbetsförmåga hade förbättrats. Förbättringen av
arbetsförmågan hade ett starkt samband med den samtidiga förändringen av
befolkningens utbildningsstruktur.