Asymmetriskt i IT-projekt påverkat beslutsfattande

109
I tankefiguren kan man också se basen som innehåll och överbyggnaden
som form. Mellan dessa två ligger tankefigurerna, som tillför basen
något. Diskursen tillför tankefigurerna något, dvs varje nivå ger
ett mervärde. Tankefigurerna kan ses som en förmedlare mellan basen
och överbyggnaden. Tankefigurer baseras på en diskurs, som genom
tankefiguren kan kartläggas [174] (s 150). Det sker en växelverkan
mellan tankefigurens tre nivåer. Man kan enligt Asplund skilja mellan
det en diskurs handlar om och det den är en beskrivning över. Dessa
två aspekter på diskursen kan sammanfalla till en beskrivning (s 156–
157).
En viktig aspekt på tankefiguren är att den består av linjer, som går
mellan punkterna, och att dessa linjer är enkelriktade, dvs de går i pilens
riktning. Det finns inga loopar som går runt och tillbaka till startpunkten,
och det finns inga parallella linjer, vilket innebär att det är
en riktad graf. När vi studerar en graf med tankefigurer kan vi se
punkter som bara har utgående linjer, vilket innebär att de är sändare
eller transmitter. Vi kan också se punkter som bara har ingående linjer,
vilket innebär att de är mottagare eller receiver. Sändare (se figur
42) är B1 och mottagare är D3. Tankefigurerna har alltså en förmedlande
roll:
Vi skall naturligtvis tänka oss att D3 representerar den diskurs, vars
idéhistoria vi speciellt vill studera. Alla vägar i figuren leder, som
sig bör, till denna punkt. På tankefigurernas nivå är summan av in-
och utgående linjer större än motsvarande summor för den basala
resp. den diskursiva nivån. Detta korresponderar naturligtvis mot
tankefigurernas förmedlande roll. Punkten i figurens mitt, T2, har
det största antalet såväl in- som utgående linjer. T2 har således den
största förmedlande kapaciteten. Man kan säga att idéhistorisk
forskning till en väsentlig del går ut på att finna punkter (tankefigurer)
sådana som T2, dvs. punkter med stor eller maximal förmedlande
kapacitet. [174] (s 159)
En sak att ta hänsyn till är att tankefigurer är begränsade under en
tidsperiod, vilket inte gäller idéerna på den diskursiva nivån – de kan
vara i det närmaste oändliga.