Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

29 Fri rörlighet för tjänster och kapital
Tjänstedirektivet kan leda till ökad konkurrenskraft för både Sverige
och EU i stort, ökad tillväxt och sysselsättning samt stärkt utbud för
konsumenterna.
• Sverige var aktiv i förhandlingarna om tjänstedirektivet eftersom
det har stor betydelse för en utökad tjänstehandel inom unionen
som kan bidra till ökad konkurrens och tillväxt.
29.1 Tjänstedirektivet
Tjänstedirektivet anger vilka regler och villkor som ska gälla för tillfällig
tjänsteutövning och långsiktig etablering för tjänsteföretagare i EU.
Direktivet syftar till att göra det lättare och mindre krångligt för
tjänsteleverantörer att erbjuda sina tjänster i ett annat EU-land.
Tjänstemottagarnas rättigheter ska stärkas och ett administrativt
samarbete mellan EU-länderna etableras. En hög kvalitetsnivå på
tjänsterna ska säkerställas.
Den 15 november 2006 röstade Europaparlamentet i andra
behandlingen för tjänstedirektivet. Därmed avslutades en nästan tre år
lång förhandling i Europaparlamentet och ministerrådet om direktivets
innehåll och utformning.
Kommissionen presenterade sitt reviderade förslag till tjänstedirektiv i
april (KOM/2006/160/Final). Förslaget byggde i stort på
Europaparlamentets beslut i första behandlingen från februari samma år
(A6/2005/409) och i princip accepterade kommissionen både
begränsningarna i tillämpningsområdet och att principen om
ursprungsland ersattes med en ny princip. Rådet kunde efter intensiva
förhandlingar anta en gemensam ståndpunkt den 24 juli, vilken senare
kom att ligga till grund för Europaparlamentets beslut den 15 november.
Regeringen välkomnade överenskommelsen. Tjänstedirektivet ger enligt
regeringen bättre förutsättningar att utöka tjänstehandeln mellan EU:s
länder. Det kan leda till ökad sysselsättning, bättre tillväxt, stärkt utbud
för konsumenterna och ökad konkurrenskraft för både Sverige och EU i
stort.
Direktivet fastställer ingen exakt lista över vilka tjänstenäringar eller
tjänsteutövare som omfattas. I stället finns i direktivet en allmän
definition av tjänstebegreppet som innebär att det ska röra sig om
förvärvsverksamhet som en företagare utövar mot ekonomisk ersättning.
Exempel på tjänsteområden som omfattas av direktivet är:
• företagsrelaterade tjänster,
• konsulttjänster inom till exempel ledarskap, förvaltning, certifiering
och testning, underhåll, skötsel, reklam, rekrytering och
handelsagenter,
• byggsektorn och arkitektverksamhet samt
• fastighetstjänster till exempel fastighetsmäkleri, distribution och
organisation av mässor, biluthyrning, resebyråers och turistguiders
verksamhet, fritidsanläggningar, sportanläggningar och nöjesparker.
Skr. 2006/07:85
147