Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

verkligen omfattas av något av undantagen i förordningen. Undantagen
ska tolkas och tillämpas restriktivt. Enbart det faktum att yttrandet från
juridiska avdelningen innehåller juridisk rådgivning kan därmed inte i sig
motivera tillämpningen av undantaget i artikel 4.2 andra strecksatsen.
Rådet har i detta fall undersökt innehållet i den aktuella juridiska
rådgivningen för att avgöra frågan om utlämnande. Förstainstansrätten
delade rådets bedömning att ett utlämnande av handlingen skulle
medföra att rådets interna diskussioner beträffande gemenskapens
behörighet i frågor som gäller tillträde till arbetsmarknaden för
medborgare från tredjeland skulle offentliggöras liksom, mera allmänt,
dess interna diskussioner i fråga om lagenligheten hos den lagstiftning
som avses. Med hänsyn till sådana handlingars särskilda art skulle
utlämnande av ett sådant yttrande kunna medföra att tvivel uppstod
beträffande den avsedda lagstiftningens lagenlighet. Förstainstansrätten
fann vidare att rådet haft fog för att anse att oavhängigheten hos
yttranden som dess rättstjänst upprättat på begäran av andra avdelningar
inom institutionen, eller som är avsedda för dessa avdelningar, kan
utgöra ett skyddsvärt intresse. Mot denna bakgrund har rådet inte gjort
någon felaktig bedömning genom att anse att det förelåg intresse av att
skydda den aktuella handlingen innehållande juridisk rådgivning.
Sverige har överklagat förstainstansrättens dom och yrkat att domen ska
upphävas. Sverige har som grund för överklagandet anfört att
förstainstansrätten genom den överklagade domen har åsidosatt
gemenskapsrätten genom att acceptera rådets påstående att de föreligger
ett generellt sekretessbehov för rättsutlåtanden i lagstiftningsärenden.
Denna slutsats är oförenlig med skyldigheten att pröva frågan om
utlämnande med hänsyn till innehållet i den specifika handlingen.
C-64/05 P (ERS2002/153:3) Konungariket Sverige, Internationaler
Tierschutz-Fonds (IFAW) GmbH, Konungariket Nederländerna och
Konungariket Danmark mot Europeiska gemenskapernas
kommission och Förenade kungariket
Institutionell rätt – Förordning 1049/2001 (öppenhetsförordningen) –
Artikel 4.5 – Handling upprättad av medlemsstat – Krav på medgivande
– Förklaring nr 35 till Amsterdamfördraget
Förstainstansrättens dom den 30 november 2004 i mål T-168/02: Av
artikel 4.5 i öppenhetsförordningen framgår att medlemsstaterna intar en
särställning i fråga om handlingar som har upprättats av dem. En
medlemsstat ges i denna bestämmelse möjlighet att begära att en
institution inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat
utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.
Ordalydelsen i artikel 4.5 i förordningen utgör ett införlivande av
förklaring nr 35 till Amsterdamfördraget, enligt vilken regeringskonferensen
förklarade sig enig om att de principer och villkor som avses
i artikel 255 EG ska ge en medlemsstat rätt att begära att kommissionen
eller rådet inte vidarebefordrar en handling som härrör från den staten till
tredje part, utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt
medgivande. Denna möjlighet, som medlemsstaterna förfogar över enligt
artikel 4.5 i förordningen, beror på att öppenhetsförordning varken har
till syfte eller effekt att ändra nationell lagstiftning om tillgång till
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
279