Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

av åtgärd. I de fall de gemenskapsrättsliga åtgärderna grundas på en
resolution av FN:s säkerhetsråd, följer det direkt av artikel 103 i FNstadgan
att säkerhetsrådsbeslut enligt kapitel sju i FN-stadgan utgör lex
superior i förhållande till förpliktelser i traktat- och sedvanerätt. I ett
sådant fall föreligger det inte bara en rätt för Sverige utan också en
folkrättslig skyldighet att genomföra resolutionen framför ett åtagande
om fri transferering i ett bilateralt investeringsskyddsavtal. Orsaken till
restriktiva åtgärder enligt artikel 60.1 EG kan dessutom i regel hänföras
direkt till avtalsparten. När en annan stat har handlat folkrättsstridigt kan
det också innebära en folkrättsligt legitim repressalie att suspendera
förpliktelser enligt ett bilateralt avtal. Detta gäller oavsett om det
bilaterala investeringsskyddsavtalet skulle kunna tolkas så att det
innefattar en undantagslös rätt till fri transferering. Regeringen bestrider
under alla omständigheter att investeringsskyddsavtalen innefattar en
undantagslös transfereringsrätt. När det gäller att utröna den närmare
innebörden av en förpliktelse enligt ett bilateralt investeringsskyddsavtal
har man att utgå från folkrättsliga principer för avtalstolkning, som
primärt återfinns i Wienkonventionen om traktaträtten. Enskilda
bestämmelser i avtalet kan inte ryckas ur sitt sammanhang och
bedömningen av vilka åtaganden avtalet innebär tolkas bl.a. med hänsyn
till parternas intentioner med avtalet. Sveriges handlingsutrymme under
investeringsskyddsavtalen bestäms därför inte ensamt utifrån ordalydelsen
i transfereringsbestämmelsen. Den gemenskapsrättsliga
grundprincipen enligt kapitel 4 om kapital och betalningar i avdelning III
i EG-fördraget är att alla restriktioner för kapitalrörelser och betalningar
mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredjeland ska vara
förbjudna (artikel 56 EG). Bestämmelserna i artiklarna 57.2 EG, 59 EG
och 60.1 EG utgör undantag från denna grundprincip och åtgärder enligt
dessa bestämmelser kan endast komma i fråga under exceptionella
omständigheter. Investeringsskyddsavtalen innebär inte något åtagande
mot tredjeland om rätt till fri transferering om sådana exceptionella
omständigheter som är en förutsättning för att gemenskapen ska kunna
besluta om skyddsåtgärder enligt dessa bestämmelser uppstår. Enligt den
allmänt accepterade folkrättsliga principen clausula rebus sic stantibus
kan nämligen ett avtal, inklusive en absolut rätt att återföra kapital som är
relaterat till investeringar, suspenderas om omständigheterna förändras
på ett fundamentalt sätt och en avgörande annorlunda situation därmed
uppstår. Detta är en förutsättning som de bilaterala investeringsskyddsavtalen
vilar på och som avtalsparterna är fullt medvetna om.
Bestämmelsen om transfereringsrätt i de aktuella investeringsskyddsavtalen,
hindrar därför inte Sverige från att genomföra eventuella
framtida gemenskapsåtgärder enligt artiklarna 57.2 EG, 59 EG och 60.1
EG.
Finland, Litauen och Ungern har intervenerat till stöd för Sverige.
2.2 Motiverade yttranden
-----
Skr. 2006/07:85
Bilaga 4
334