Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

tillförsäkra medborgarna den vård de har behov av och att det saknas en
ekonomisk relation mellan vårdgivare och patient. För att kunna
upprätthålla en väl fungerande hälso- och sjukvård inom ramen för ett
nationellt sjukvårdssystem bör de särdrag som är kännetecknande för ett
sådant system också kunna beaktas när man bedömer om inskränkningar
i friheten att tillhandahålla tjänster kan anses motiverade.
EG-domstolens dom den 16 maj 2006: Artikel 49 EG hindrar inte att
medlemsstaterna kräver förhandstillstånd för att det system som
patienten tillhör ska ersätta kostnaden för tilltänkt sjukhusvård i en annan
medlemsstat. Ett beslut att neka sådant förhandstillstånd kan dock inte
enbart grunda sig på det förhållandet att det föreligger väntelistor i syfte
att planlägga och administrera sjukhusvård efter på förhand i allmänna
riktlinjer fastställda kliniska prioriteringar. Det krävs dessutom att det i
det enskilda fallet görs en objektiv medicinsk bedömning av patientens
hälsotillstånd, sjukdomshistoria, sjukdomens sannolika förlopp, smärta
och/eller typ av handikapp vid den tidpunkt då patienten inger eller
förnyar en tillståndsansökan. Således kan en tillståndsansökan som regel
inte avslås när den väntetid som följer av sådana väntelistor, i det
enskilda fallet, visar sig överskrida den tid som är godtagbar enligt en
objektiv medicinsk bedömning. Artikel 49 EG innebär vidare att om det,
enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning, erbjuds kostnadsfri
sjukhusvård vid vårdinrättningar inom det nationella hälso- och
sjukvårdssystemet och en patient, som omfattas av detta system och som
har fått eller borde ha fått tillstånd till sjukhusvård på det nationella
systemets bekostnad, ska ersättas fullt ut för kostnaden för behandling i
utlandet. Denna rätt till ersättning omfattar enbart kostnader för den
hälso- och sjukvård som patienten har erhållit i vistelsemedlemsstaten,
vilket i fråga om sjukhusvård innebär kostnader för den medicinska
behandlingen samt de kostnader som patientens sjukhusvistelse ofrånkomligen
är förenad med.
C-434/04 (ERS2004/221:1) Brottmålet mot Jan-Erik Anders
Ahokainen och Mati Leppik; begäran från Korkein oikeus, Finland
Fri rörlighet för varor – Artiklarna 28 EG och 30 EG – Nationella
bestämmelser som förbjuder import av etylalkohol som inte är
denaturerad och som har en alkoholhalt som överstiger
80 volymprocent, såvida inte förhandstillstånd har beviljats – Åtgärd
med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion – Åtgärd som
motiveras av skyddet för folkhälsan och allmän ordning
Den finska domstolen har frågat EG-domstolen om nationella
bestämmelser som kräver tillstånd för införsel av etylalkohol (sprit), som
inte har denaturerats och som har en alkoholhalt som överstiger 80
volymprocent, är förenliga med bestämmelserna om den fria rörligheten
för varor.
Sverige anförde att krav på tillstånd för införsel är en sådan åtgärd som
begränsar den fria rörligheten för varor. Etylalkohol, som inte är
denaturerad och som har en alkoholhalt som överstiger 80 volymprocent,
är dock en sådan produkt för vilken det är motiverat att med hänsyn till
skyddet för folkhälsan och den allmänna ordningen att begränsa den fria
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
269