Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

sökandens valmöjlighet om det är fråga om ett yrke som kräver en exakt
kunskap om landets lagstiftning och i vilket ständigt och i stor
omfattning rådgivning och/eller bistånd rörande landets lagar ingår. Med
sådana yrken kan emellertid endast förstås specifikt juridiska yrken,
såsom att verka t.ex. som domare, advokat eller revisor.
EG-domstolens dom den 7 september 2006: Artikel 3 första stycket b i
direktiv 89/48 är tillämplig om det ifrågavarande yrket inte är reglerat. I
det fallet kan sökanden i princip åberopa denna bestämmelse till stöd för
godkännande av sitt examensbevis. Vid tillämpning av bestämmelsen har
medlemsstaterna möjlighet att, när det gäller yrken som kräver en exakt
kunskap om landets lagstiftning och i vilket ständigt och i stor
omfattning rådgivning och/eller bistånd rörande landets lagar ingår,
möjlighet att begränsa sökandens rätt att välja mellan anpassningstid och
lämplighetsprov om sökandens examensbevis måste kompletteras.
Frågan i vilken mån utövandet av ett yrke kräver en exakt kunskap ska
besvaras endast med beaktande av de nationella bestämmelserna.
Villkoret avseende rådgivning och/eller bistånd angående landets lagar
innebär inte att endast så kallade klassiska juridiska yrken såsom domare,
notarius publicus och advokat omfattas. Det är inte nödvändigt att de råd
och/eller det bistånd som klienterna tillhandahålls avser den nationella
rätten i dess helhet. Det är tillräckligt att de avser ett specialiserat
område.
C-150/05 (ERS2005/93:3) Jean Leon Van Straaten mot
Nederländska staten och Republiken Italien; begäran från
Rechtbank’s-Hertogenbosch, Nederländerna
Konventionen om tillämpning av Schengenavtalet – Principen ne bis in
idem – Begreppen ’samma gärning’ och ’fråga om ansvar för gärningen
har prövats’ – Utförsel i en stat och införsel i en annan stat –
Frikännande av den tilltalade
Den italienska domstolen frågade EG-domstolen hur principen ne bis in
idem (icke två gånger i samma sak) enligt artikel 54 i Schengenkonventionen
ska tolkas dels i fråga om begreppet samma gärning, dels
om det är fråga om prövning av ansvar i den mening som avses i artikeln
om den gärning som läggs personen i fråga till last inte kan styrkas och
han därför frikänns.
Sverige föreslog i sitt yttrande att den nationella domstolens andra fråga
skulle besvaras så att en frikännande dom, som har meddelats efter en
verklig och materiell prövning av den tilltalades skuld, utgör ett sådant
avgörande genom vilket en persons ansvar har prövats i den mening som
avses i artikel 54 i Schengenkonventionen och att en frikännande dom
därmed utgör hinder mot en ny lagföring för samma gärning.
EG-domstolens dom den 28 september 2006: I mål C-436/04 Van
Esbroeck (REG 2006 I-2333) konstaterade domstolen att det framgår av
ordalydelsen i artikel 54 i tillämpningskonventionen att de kriterier som
är relevanta för tillämpningen av begreppet samma gärning i artikel 54
endast avser de konkreta omständigheter som gärningarna i fråga består
av och inte hur gärningarna kvalificeras i rättsligt hänseende. Det enda
relevanta kriteriet för tillämpningen av artikel 54 i tillämpnings-
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
274