Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

för felen. Att undersöka nya tekniska system eller ny teknisk utrustning
först i efterhand innebär risk för att djurskyddet inte blir tillräckligt.
Sverige anser därför att kravet på godkännande av nya tekniska system
vad avser inredda hönsburar är både proportionerligt och nödvändigt med
hänsyn till djurskyddet och djurhälsan. De genomförda provningarna
pågick visserligen under en relativt lång period, mycket beroende på att
systemen är så komplexa. Tidsperioden var dock nödvändig för att kunna
erhålla vetenskapligt säkra resultat. Kostnaden för förfarandet kan inte
anses vara obefogat hög. När det gäller frågan om hur ömsesidighetsklausulen
i djurskyddsmyndighetens föreskrifter tillämpas, har
Djurskyddsmyndigheten, sedan ömsesidighetsklausulen trädde i kraft den
1 december 2004, inte mottagit någon anmälan om användning av
inhysningssystem som genomgått ett förfarande som motsvarar
nyteknikgodkännandet. Det kan emellertid bli aktuellt att beakta
ömsesidighetsklausulen även i samband med förprövningen av djurstallar
(se 3 § djurskyddslagen (1988:534), 5 – 6 §§ djurskyddsförordningen och
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:95) om förprövning av
djurstallar). Sverige har dessutom framhållit att direktiv 1999/74/EG om
att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns är ett minimidirektiv
varför det står varje medlemsstat fritt att välja att införa bestämmelser
som medför en högre djurskyddsnivå. Vad slutligen gäller underlåtenhet
att anmäla tekniska föreskrifter enligt direktiv 98/34/EG, har Sverige
uttryckt viss förståelse för kommissionens uppfattning på vissa punkter. I
dessa delar kommer anmälan att ske.
Kontroll och övervakning av fiskeverksamhet (ärendenummer
2004/2270)
Kommissionen har gjort gällande att Sverige inte har infört ett effektivt
kontrollsystem för fiskeriverksamhet i enligt artiklarna 1.2, 2.1 och
artikel 31 i förordning (EG) nr 2847/93 om införande av kontrollsystem
för den gemensamma fiskeripolitiken. De skyldigheter som avses gäller
åtgärder som rör förvaltningen av torskfisket i Östersjön, Kattegatt,
Skagerrak och Nordsjön, övervakningen av landning av fisk för industrifiske
och uppföljning av överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken.
Sverige har i svar i april 2006 anfört följande. När det gäller
återhämtningsplanen för torsk i Kattegatt, Skagerrak och Nordsjön är det
riktigt att systemet med förhandsanmälningar för landningar av mer än
ett ton torsk i ett inledande skede efter att reglerna trätt i kraft inte
fungerade fullt ut. Förhållandena har dock förbättrats. Det har även
förekommit att anmälningar av vilka typer av fiskeredskap som
befälhavare avser att använda har inkommit för sent. Anledningen härtill
var bl.a. att det nationella genomförandet av de gemenskapsrättsliga
reglerna var försenat. Uppföljningen har emellertid varit sådan att det
inte förelegat någon risk för överutnyttjande. Detta är anledningen till att
de svenska myndigheterna inte förbjöd fartyg att fiska i de aktuella
områdena trots att de inte har gjort någon anmälan. När det gäller
överträdelser av toleransmarginalen vid uppskattningen av de kvantiteter
torsk som behålls ombord vid fiske i Östersjön, pågår alltjämt
uppföljningen av dessa ärenden. Kommissionens påstående om att de
Skr. 2006/07:85
Bilaga 4
359