Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

2 SLUTLIGT AVGJORDA MÅL UNDER ÅR 2006
2.1 Mål i vilka talan väckts vid EG-domstolen eller EG:s
förstainstansrätt
C-459/03 (ERS2004/31:3) Europeiska gemenskapernas kommission
mot Republiken Irland
Fördragsbrott – Förenta nationernas havsrättskonvention – Skydd och
bevarande av den marina miljön – Konventionens system för
tvistelösning – Skiljeförfarande som Irland inlett mot Förenade
kungariket i enlighet med detta system – Tvist angående MOX
anläggningen i Sellafield (Förenade kungariket) – Irländska sjön –
Artikel 292 EG – Förbindelse att inte lösa tvister om tolkningen eller
tillämpningen av fördraget på annat sätt än som bestäms genom
fördraget – Blandat avtal – Gemenskapens behörighet – Artikel 10 EG –
Samarbetsskyldighet
Kommissionen väckte talan mot Irland och gjorde gällande att Irland har
brutit mot fördraget genom att med stöd av FN:s havsrättskonvention
(UNCLOS) påkalla skiljeförfarande mot Förenade kungariket avseende
en överträdelse av konventionen. Enligt kommissionen är EG-domstolen
ensam behörig att avgöra tvister mellan medlemsstaterna som rör
fördraget med hänsyn till medlemsstaternas åtagande i artikel 292 EG.
Sverige intervenerade till stöd för Irland.
EG-domstolens dom den 30 maj 2006: Av fast praxis framgår att de
blandade avtalen har samma ställning i gemenskapens rättsordning som
de rena gemenskapsavtalen när det gäller bestämmelser som omfattas av
gemenskapens behörighet. Eftersom UNCLOS är ett blandat avtal, ska
det prövas om de bestämmelser i avtalet som Irland har åberopat vid
skiljedomstolen i tvisten angående MOX-anläggningen omfattas av
gemenskapens behörighet. De bestämmelser som Irland åberopat i
konventionen har rubriken ”Skydd och bevarande av den marina miljön”.
Domstolen har tidigare slagit fast att artikel 175.1 EG är den korrekta
rättsliga grunden för ingående av internationella avtal om miljöskydd på
gemenskapens vägnar. Denna behörighet för gemenskapen avseende
yttre förbindelser på miljöskyddsområdet, i detta fall vad gäller den
marina miljön, är i och för sig, såsom framgår av artikel 176 EG, inte
exklusiv utan i princip delad mellan gemenskapen och medlemsstaterna.
Frågan om en bestämmelse i ett blandat avtal omfattas av gemenskapens
behörighet rör emellertid tilldelningen och följaktligen själva
förekomsten av en sådan behörighet, inte huruvida den är exklusiv eller
delad. Det är i princip inte är avgörande för gemenskapens behörighet
avseende yttre förbindelser på miljöskyddsområdet att det antas
sekundära rättsakter som omfattar berörda frågor och kan påverkas om
medlemsstater deltar i ingåendet av avtalet i fråga. Gemenskapen kan i
själva verket ingå avtal på miljöskyddsområdet även i de fall de specifika
frågor som dessa avtal omfattar ännu inte eller endast till en mindre del
är föremål för lagstiftning på gemenskapsnivån och gemenskapslag-
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
260