Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

Sverige har i svar i september 2005 anfört att någon förändring av svensk
rätt inte har skett sedan det tidigare svaret avgavs men att målsättningen
är att ett förslag till system med förhandsbesked ska remitteras under
hösten 2005. Av Försäkringskassans delrapport från den 19 april 2005
framgår bl.a. att när det gäller ersättning med stöd av artiklarna 49 och 50
EG för vårdkostnader som har uppkommit i ett annat EU/EES-land har
totalt 243 personer ansökt om ersättning i efterhand under perioden den 1
februari 2004 till och med den 31 januari 2005. 216 personer, vilket
motsvarar ca 89 procent av de sökande, blev beviljade ersättning. De
vanligaste orsakerna till avslag var att ansökan om ersättning inkommit
för sent, dvs. att det gått mer än två kalenderår från det att betalning för
vården erlades samt att vården inte bedömdes vara vetenskaplig.
Uppgifterna i delrapporten ger stöd för uppfattningen att personer som
omfattas av det svenska sjukvårdssystemet och söker ersättning med stöd
av EG-fördraget ges ersättning för hälso- och sjukvård i ett annat
EU/EES-land utan förhandstillstånd.
Handikappersättning och vårdbidrag (ärendenummer 2004/2159)
Kommissionen har anfört att den svenska handikappersättningen och
vårdbidraget utgör klassiska socialförsäkringsförmåner och inte
”särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner” i enlighet med artiklarna
4.2 a och 10 a i förordning (EG) nr 1408/71 om tillämpningen av
systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras
familjer flyttar inom gemenskapen. Sverige uppfyller inte sina
skyldigheter enligt artiklarna 39 och 34 EG genom att det för
tillerkännande av förmånerna krävs bosättning i landet.
Sverige har i svar i december 2004 anfört följande. De särskilda
avgiftsfinansierade förmåner som avses i artikel 4.2 a i förordning
1408/71 omfattas av samordningsreglerna vilket bl.a. innebär att
personer ska likabehandlas. Principen om likabehandling innebär att när
man bosätter sig i en medlemsstat har man också rätt till alla de särskilda
förmåner som det landets medborgare har tillgång till. Förmånerna utges
enligt reglerna i denna stats lagstiftning och på bekostnad av denna stat.
Likabehandlingsprincipen är grundläggande för att befrämja rörligheten.
När det gäller förmåner som inte har en tydlig koppling till arbete eller
avgifter är det emellertid också en rimlig utgångspunkt att den fria
rörligheten inte behöver innebära att migrerande arbetstagare helt och
hållet undantas från konsekvenserna av att det finns olika nationella
trygghetssystem. Typen ”särskilda icke avgiftsfinansierade förmåner” har
en stark koppling till de ekonomiska och sociala förhållandena i ett land
och detta utgör i sig ett starkt vägande skäl till att undanta dem från
regeln om exportabilitet. EG-domstolen har vid ett flertal tillfällen
medgivit att förmåner som är nära knutna till sociala förhållanden kan
beviljas med förbehåll för ett villkor om bosättning i den stat där den
behöriga myndigheten finns. Svensk handikappersättning och svenskt
vårdbidrag tillhör en kategori förmåner vars villkor för beviljande är nära
knutna till ett särskilt ekonomiskt och socialt sammanhang. När det gäller
den nationella rätten avseende den svenska handikappersättningen och
det svenska vårdbidraget ger bestämmelserna om beviljande av för-
Skr. 2006/07:85
Bilaga 4
340