Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

Sverige har i svaromål i juli 2005 bestritt talan i enlighet med vad som
framhållits av regeringen i det skriftliga yttrandet i mål C-170/04
Rosengren m.fl. Sverige har således i första hand framhållit att frågan ska
bedömas enligt den specialbestämmelse som gäller för handelsmonopol,
dvs. artikel 31 EG, eftersom tillhandhållande av alkoholdrycker mot
ersättning till konsumenter i Sverige – oavsett formen för
tillhandahållande – omfattas av Systembolagets detaljhandelsmonopol.
Sverige har därför bestritt talan redan på den grunden att
fastställelseyrkandet endast avser överträdelse av artiklarna 28 och 30
EG. Denna inställning vinner stöd av EG-domstolens avgörande i mål C-
189/95 Franzén (REG 1997 I-5909), vilken har bekräftats i EGdomstolens
dom den 31 maj 2005 i mål C-438/02 Hanner avseende det
svenska apoteksmonopolet. Sverige har sakframställningsvis framhållit
att bestämmelserna är förenliga med artikel 31 EG. Under alla
omständigheter har Sverige gjort gällande att de svenska bestämmelserna
är berättigade enligt artikel 30 EG, eftersom de är ägnade att uppnå målet
att motverka alkoholens skadeverkningar genom att hålla konsumtionen
nere och då de inte är mer ingripande än vad som är nödvändigt för att
uppnå detta mål.
Finland har intervenerat till stöd för Sverige.
4.2 Motiverade yttranden
Svensk lagstiftning om föräldraförsäkring (ärendenummer 2002/4075)
Kommissionen har gjort gällande att kravet i svensk lag om erhållande av
föräldraförmåner, att en förälder ska ha varit försäkrad i 240 dagar före
barnets födelse, i praktiken innebär att migrerande arbetstagare behandlas
på ett mindre gynnsamt sätt. Kommissionen anser att bestämmelsen, som
den tillämpas i Sverige, är indirekt diskriminerande och står i strid med
artikel 3 i förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen
för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer
flyttar inom gemenskapen och artikel 7 i förordning (EEG) nr 1612/68
om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.
Sverige har i svar i februari 2005 bl.a. anfört följande. Förordning nr
1408/71 syftar inte till att harmonisera de nationella systemen för social
trygghet utan snarare till att samordna dem. För att sammanläggning av
försäkringsperiod som uppnåtts i annat land än Sverige ska kunna ske i
enlighet med förordningen krävs att det finns någon period att
sammanlägga med som uppnåtts här i landet. I annat fall följer av
förordningens regel om sammanläggning att sammanläggning inte kan
ske, vilket innebär att villkoren för att utge en förmån i det enskilda fallet
inte är uppfyllda. Sådan sammanläggning behöver emellertid göras
endast om föräldrapenning ska utges på sjukpenningnivån. 240dagarsvillkoret
är ett försäkringsvillkor för att föräldrapenning ska kunna
utges med belopp motsvarande sjukpenning. Förmånen är avgiftsfinansierad.
Principen om likabehandling kan således inte åberopas i
denna situation, eftersom den ska bedömas utifrån sammanläggnings-
Skr. 2006/07:85
Bilaga 4
337