Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

utom allt tvivel att den fria rörligheten för kapital begränsas genom den
aktuella bestämmelsen på samma sätt som i målen C-319/02 Manninen
och C-35/98 Verkooijen. Vad gäller en eventuell begränsning av domens
rättsverkningar i tiden är det vanskligt att avgöra från vilken tidpunkt
begränsning ska ske. Det kan nämligen antas att den korrekta tolkningen
av gemenskapsrätten redan har givits i domen i målet Verkooijen, men
utan att det i denna dom förordnats om en begräsning av rättsverkningarna.
Det förhållandet att den nationella bestämmelsen är
oförenlig med gemenskapsrätten bör därmed få effekt från och med
dagen för domen i målet Verkooijen.
Domstolen beslutade härefter att återuppta det muntligt förfarande och
sätta ut målet till ny förhandling för avgörande i stor avdelning.
Domstolen bad därvid deltagarna att yttra sig särskilt om hur möjligheten
att i tiden begränsa rätten till återbetalning av skatt påverkades av det
förhållandet att domstolen i tidigare avgöranden redan bedömt
förenligheten mellan en annan medlemsstats liknande skattebestämmelser
och gemenskapsrätten men då utan att bedöma om rätten
till återbetalning skulle begränsas.
Sverige anförde vid förhandlingen följande. Det är tydligt att domstolens
förordnande om en doms tidsmässiga rättsverkan grundas på
förhållanden som är helt individuella för den medlemsstat vars lagstiftning
är ifrågasatt i målet. Domstolens bedömning sker utifrån de
specifika förhållanden som gäller för den aktuella medlemsstaten i fråga
om god tro, graden av störningar som domen kan ge upphov till och de
enskildas behov av ett effektivt rättsskydd. Samma bedömning kan leda
till helt andra slutsatser om den görs med hänsyn till de förhållanden som
gäller i en annan medlemsstat. Det förhållandet att domstolen i tidigare
avgöranden redan bedömt en annan medlemsstats liknande skattebestämmelser
bör således inte bör utgöra ett hinder för att, i ett sådant
fall som detta, pröva frågan om att begränsa domens rättsverkningar i
tiden.
Generaladvokatens förslag till avgörande den 5 oktober 2006: Endast i
rena undantagsfall kan det komma i fråga för domstolen att göra
undantag från principen om retroaktiv verkan av en dom i mål om
förhandsavgörande. Eventuella ekonomiska följder av en viss tolkning av
gemenskapsrätten kan aldrig i sig motivera en begränsning av en doms
rättsverkningar i tiden. I likhet med vad Sverige har anfört innebär det
förhållandet, att liknande tolkningsfrågor prövats i andra mål utan att
någon begränsning av rättsverkningarna i tiden gjorts, inte att domstolen
i detta fall skulle vara förhindrad att förordna om sådana rättsverkningar.
Domstolen har nämligen uppställt stränga krav för att anse två
tolkningsfrågor likvärdiga. Vidare måste särskilt beaktas att utgången av
ett mål om förhandsavgörande beträffande en ny rättsfråga är osäker
vilket försvårar för medlemsstaterna att noga och i tid värdera vilken
betydelse ett mål om förhandsavgörande kan ha för den egna
rättsordningen. Dessutom skulle det inte av processekonomiska skäl vara
önskvärt att medlemsstater regelmässigt och i rent förebyggande syfte
yrkar att en doms rättsverkningar i tiden ska begränsas. Tysklands
yrkande om begräsningar i tiden av den förevarande domen kan därför
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
288