Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

Kommissionen har härefter efterfrågat information om vilka åtgärder
som Sverige vidtagit för att följa EG-domstolens dom.
Sverige har i svar i oktober 2004 anfört att artikel 3.1 i direktivet har
genomförts i svensk lagstiftning genom en ändring i förordningen
(1993:1268) om spilloljor. Ändringen, som trädde i kraft den 1 december
2002, innebär att förordningstexten motsvarar lydelsen i artikel 3.1 i
direktivet. Genom förordningsändringen framgår det klart att
regenerering av spillolja är den form av omhändertagande av spillolja
som ska prioriteras. Denna prioriteringsskyldighet tillämpas också i
praktiken. En bidragande orsak till detta är Naturvårdsverkets
informationsinsatser i kombination med en noggrann och kontinuerlig
uppföljning av tillämpningen. Vidare har ett samarbete med
regenereringsanläggningar i Danmark och Tyskland inletts. Sedan
prioriteringsskyldigheten infördes har mängden spillolja som gått till
regenerering ökat avsevärt och beräknas fortsätta att öka. För det fall
denna positiva utveckling skulle avta är den svenska regeringen redo att
vidta ytterligare åtgärder. Sammanfattningsvis anser Sverige att landet
uppfyller sina skyldigheter enligt art 3.1 i direktivet.
8.2 Motiverade yttranden
Rening av avloppsvatten (ärendenummer 2002/2130)
Kommissionen har anfört att Sverige har underlåtit att uppfylla sina
skyldigheter enligt artikel 5.2-5.4 i direktiv 91/271/EEG om rening av
avloppsvatten från tätbebyggelse genom att inte se till att kväverening
utförs genom tertiär rening av avloppsvatten från ett stort antal tätorter i
de centrala delarna av Nord- och Sydsverige. Underlåtelsen består i att
Sverige inte infört kväverening av allt avloppsvatten från tätorter med
över 10 000 personer. Enligt kommissionen påverkar utsläppen
eutrofieringsnivån i delar av Bottenhavet och Egentliga Östersjön. Den
naturliga kväveretentionen som nu förekommer räcker inte till för att
förhindra att kvävebelastningen vid utsläppskällan bidrar till
eutrofieringen av Östersjön. Sverige har inte genom sina skrivelser visat
att kvävereningen inte skulle påverka eutrofieringsnivån i Östersjön.
Sverige har i svar i juni 2004 anfört följande. Bottniska viken är inte
känslig för kväve, men för fosfor. Därför är det inte motiverat att
installera kväverening i Bottniska viken. Det kväve som finns i Bottniska
viken får inte någon effekt på vattnet i Östersjön. När det gäller utsläppen
i södra Sveriges inland så avgår kväve på naturlig väg när avloppsvattnet
transporteras genom vattendrag på vägen ut till kusten. I fråga om ett
begränsat antal reningsverk i södra Sveriges inland har direktivet inte
genomförts. Ärendet är emellertid tekniskt komplicerat och de
vetenskapliga fakta som måste beaktas är alltför omfattande för att
redogöra för i skrift inom ramen för överträdelseärendet.
Skr. 2006/07:85
Bilaga 4
361