Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

EG samt direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband
med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet) utgör hinder
för att fackliga organisationer genom stridsåtgärder i form av blockad
försöker förmå ett gästande tjänsteföretag att teckna kollektivavtal
avseende vissa arbets- och anställningsvillkor, om värdlandets lagstiftning
som har till syfte att genomföra utstationeringsdirektivet saknar
uttryckliga bestämmelser om tillämpning av arbets- och anställningsvillkor
i kollektivavtal. Även fråga om nämnda gemenskapsrättsliga
bestämmelserna utgör hinder för den så kallade Lex Britannia i svensk
rätt.
Sverige har anfört följande. Utstationeringsdirektivet påverkar inte de
fackliga organisationernas rätt att förhandla kollektivt och använda sig av
stridsåtgärder som påtryckningsmedel i syfte att förmå motparten att
träffa kollektivavtal. Utstationeringsdirektivet reglerar inte heller de krav
som parterna på arbetsmarknaden kan ställa på varandra. En eventuell
prövning av fackliga stridåtgärder ska i stället ske i förhållande till artikel
49 EG. Det eventuella hinder för den fria rörligheten som de fackliga
organisationernas agerande kan anses utgöra kan dock motiveras av det
legitima intresse som skyddet för fackliga stridsåtgärder utgör eller av
tvingande hänsyn till allmänintresset i form av skyddet för arbetstagarna.
Vid bedömningen av dessa hänsyn i förhållande till den fria rörligheten
för tjänster måste det skydd som rätten att vidta stridsåtgärder åtnjuter
särskilt beaktas. De omständigheter som har redovisats av
Arbetsdomstolen målet ger inte vid handen att det omfattande utrymmet
för stridsåtgärder har överskridits, men ytterst måste detta vara en sak för
den nationella domstolen att bedöma. EG-rätten utgör därför inte något
hinder för fackliga stridsåtgärder som vidtas i enlighet med nationella
regler för att få till stånd ett kollektivavtal med samma innehåll som
tillämpas för företag som är fast etablerade i värdlandet. Vad gäller Lex
Britannia är dessa bestämmelser såväl nödvändiga som ändamålsenliga
för att mot bakgrund av den arbetsmarknadsmodell som tillämpas i
Sverige kunna säkerställa ett tillräckligt skydd för arbetstagarna. Även
dessa bestämmelser är således förenliga med EG-rätten.
C-427/05 (ERS2006/5:2) Agenzia entrate ufficio Genova 1 mot Porto
antico di Genova Spa; begäran från Commissione Tributaria
Regionale di Genova, Italien
Förordning (EEG) nr 4253/88 – Beskattning av gemenskapsstöd från
strukturfonder
Den italienska domstolen har frågat EG-domstolen om artikel 21.3 i
förordning (EEG) nr 4253/88 utgör hinder mot nationella bestämmelser
som medför att gemenskapsstöd ska beaktas när beskattningsunderlaget
för inkomstskatt fastställs.
Sverige har anfört i huvudsak följande. Det följer av syftet med
förordning 4253/88 att artikel 21.3 inte avser att reglera frågan om
gemenskapsstöd från strukturfonderna kan ingå i underlaget för direkt
beskattning. Bestämmelsen avser nämligen att förhindra reduktion av
stödet i samband med utbetalning. Även ordalydelsen i denna
bestämmelse talar klart för att den inte utgör hinder mot att tillämpa
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
298