Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

det andra interimistiska yrkandet som är kopplat till bolagens talan om
skadestånd på grund av en överträdelse av gemenskapsrätten och som
avser rätt att vidta marknadsföringsåtgärder kan det dock förhålla sig
annorlunda. En nationell domstol måste under sådana omständigheter ha
möjlighet att besluta om interimistiska åtgärder. Det innebär emellertid
inte att en nationell domstol vid vilken ett mål är anhängigt med
nödvändighet måste ha möjlighet att bevilja (och än mindre vara tvungen
att bevilja) alla tänkbara typer av interimistiska åtgärder. Tvärtom följer
det av domstolens praxis att de åtgärder som en nationell domstol måste
kunna bevilja är sådana som är ägnade att säkerställa den fulla verkan av
det slutliga domstolsavgörandet. Det är i detta fall oklart om Unibets
yrkande är ägnat att säkerställa den fulla verkan av en skadeståndstalan.
Vidare föreligger det inte något behov av att säkerställa den fulla verkan
av det slutliga avgörandet av skadeståndstalan. Om Högsta domstolen i
sin dom finner att Unibets på gemenskapsrätten grundade rättigheter har
åsidosatts på ett sådant sätt att svenska staten är skyldig att betala
skadestånd, kan det antas att svenska staten kommer att följa den domen.
Generaladvokaten klargör slutligen att det är nationella kriterier för
interimistiska åtgärder vilka som utgångspunkt ska tillämpas när
huvudtalan innefattar en prövning av nationell rätts förenlighet med
gemenskapsrätten.
C-433/05 (ERS2006/12:2) Brottmålet mot Lars Sandström; begäran
från Handens tingsrätt, Sverige
Artiklarna 28–30 EG – Förbud mot användning av vattenskoter på
annan plats än allmän farled eller visst vattenområde – Direktiv
94/25/EG (fritidsbåtsdirektivet) – Direktiv 98/34/EG – Notifieringsskyldighet
Handens tingsrätt har frågat EG-domstolen om direktiv 2003/44/EG om
ändring av direktiv 94/25/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar
och andra författningar i fråga om fritidsbåtar eller artiklarna 28 – 30 EG
utgör hinder för ett sådant förbud mot vattenskoteranvändning som följer
av vattenskoterförordningen (1993:1053). Även fråga om notifieringen
av bestämmelserna i vattenskoterförordningen har skett på korrekt sätt
enligt direktiven 83/189/EEG och 98/34/EG om ett informationsförfarande
beträffande tekniska standarder och föreskrifter.
Sverige har i fråga om fritidsbåtsdirektivet anfört att detta direktiv inte
hindrar att medlemsstater antar nationella bestämmelser om användning
av fritidsbåtar i vissa vatten. De svenska bestämmelserna kan därför inte
stå i strid med direktivets bestämmelser. Vattenskotrar kan vidare
importeras fritt till Sverige och användas i de vatten där det inte är
miljömässigt olämpligt. De begränsningar i användningen av vattenskotrar
som föreskrivs i vattenskoterförordningen är därmed inte av en
sådan art och omfattning att de kan anses utgöra ett handelshinder i den
mening som avses i artikel 28 EG. Under alla omständigheter måste de
begränsningar som följer av vattenskoterförordningen anses såväl
nödvändiga som proportionerliga. Andra åtgärder för att reglera
användningen av vattenskotrar skulle inte vara tillräckliga för att uppnå
det skydd för miljön som eftersträvas. Exempelvis skulle hastighetsbegränsningar
inte vara effektiva eftersom det i lika hög grad är
Skr. 2006/07:85
Bilaga 1
302