Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen ... - Regeringen

Bilaga 4
Pågående överträdelseärenden 2006
1 JUSTITIEDEPARTEMENTET
1.1 Mål i EG-domstolen
Kompensation till flygpassagerare vid nekad ombordstigning (ärendenummer
2005/2059, mål C-333/06)
Kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Sverige har
underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte i svensk
lagstiftning genomföra artikel 16 i förordning nr (EG) 261/2004 av om
kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning
och inställda eller kraftig försenade flygningar och om upphävande av
förordning (EEG) nr 295/91, med avseende på bestämmelser om
påföljder för överträdelser av bestämmelserna om informationsplikt i
artikel 14 i förordningen.
Sverige har i svaromål i september 2006 medgivit talan men förklarat
följande. Sverige uppfyller såväl marknadsrättsligt som civilrättsligt
redan i betydande utsträckning förordningens krav på införande av
påföljder. För att den rättsliga regleringen ska bli fullständig bör dock
ändå vissa lagändringar göras. Full överensstämmelse med förordningens
krav kommer att uppnås genom ändringar i luftfartslagen (1957:297) och
lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. En proposition avses att
lämnas till riksdagen i oktober 2006. De föreslagna lagändringarna
beräknas kunna träda i kraft den 1 januari 2007.
1.2 Motiverade yttranden
Bristande genomförande av direktiv 87/344/EEG om rättsskyddsförsäkringar
(ärendenummer 2004/4779)
Kommissionen har anfört att Sverige inte har efterlevt skyldigheten att
införliva artiklarna 4, 6 och 7 i direktiv 87/344/EEG om samordning av
lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkringar.
Kommissionen har gjort gällande att 3 § i lag (1993:1303) om vissa
avtalsvillkor för rättsskyddsförsäkring inte fullt ut säkerställer den
försäkrades rätt att vid försäkringsfall utse biträde, eftersom detta val
enligt den svenska bestämmelsen kan inskränkas om valet av ett visst
biträde skulle medföra avsevärt ökade kostnader. Kommissionen har inte
ifrågasatt att svensk lagstiftning erbjuder alternativa objektiva
tvistlösningsförfaranden i den mening som avses i artiklarna 6 oh 7 i
direktivet, men har gjort gällande att direktivets krav på alternativ
tvistlösning är obligatorisk och att det därmed inte är tillräckligt att
överlämna frågan till avtalsparterna.
Skr. 2006/07:85
Bilaga 4
329