Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Könsskillnader i politiken – mönstren består
KÖNSSKILLNADER I POLITIKEN
– MÖNSTREN BESTÅR
MARIA OSKARSON OCH HELENA ROHDÉN
Det finns alltid risker med att beskriva skillnader mellan grupper eller mellan
individer. De undersökta skillnaderna kan lätt missbrukas för att slå fast att
vissa grupper är annorlunda, att till exempel kvinnor är si eller invandrare så. Samtidigt
är det nödvändigt att peka på olikheter för att komma åt och förstå maktförhållanden,
skilda levnadsvillkor, diskriminering eller andra orättvisor.
”Politisk handling bygger på användandet av kategorier. De är helt enkelt nödvändiga om
medborgarna ska kunna organisera sig och driva gruppbaserade krav.” (Eduards 2002:157)
Feministiska statsvetare som Maud Eduards och Anna G Jónasdóttir (Jónasdóttir
1994) har pekat på att mäns förmåner eller ansvar som grupp sällan diskuteras i svensk
demokrati och att det utgör ett politiskt problem. Enligt Maria Jansson blir en av
följderna att kvinnor kan beskrivas som underordnade utan att män beskrivs som
överordnade (Jansson 2001:96). Inom politiken kan man också se att frågor som
män prioriterat i högre utsträckning än kvinnor (till exempel ekonomi och skatter)
beskrivs som ett allmänt intresse medan frågor som kvinnor prioriterat i högre
utsträckning än män (till exempel vård och omsorg) beskrivs som ett sär- eller
egenintresse.
”Män i politiken konstrueras som goda medborgare, förnuftiga och kompetenta individer
som företräder partier, sunda statsfinanser och (köns)neutrala fördelningsprinciper. Män
i politiken betraktas som politiker, om än i olika skepnad. En grupp kvinnliga politiker
symboliserar framför allt sig själva, det specifika till skillnad från det allmänna.” (Eduards
2002:37)
Bland svenska opinions- och väljarforskare var kön länge en ointressant kategori, de
skillnader som påvisades ansågs för små för att tillmätas någon betydelse. ”Kön är i
mycket liten grad en differentierande faktor när det gäller politisk åsiktsbildning i Sverige”
skrev Sören Holmberg och Peter Esaiasson 1988 (Holmberg & Esaiasson 1988:150)
När sambanden från början av 1980-talet och framåt analyserades mer i detalj
framträdde dock systematiska skillnader mellan män och kvinnor tydligt beträffande
både ideologiska överväganden, partival och åsikter i sakfrågor (se bl a Oskarson &
Wängnerud 1995,1996). I sin analys av riksdagsvalet 1998 konstaterar Sören Holm -
berg att ”[d]et är uppenbart att könsdimensionen har en potentiell sprängkraft som kan
slå igenom tydligare i röstningen än vi sett hittills under 1990-talet.” (Holmberg 2000:80)
109