Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

EU-toppmötet i svensk opinion
EU-TOPPMÖTET I SVENSK OPINION
LENNART WEIBULL OCH LENNART NILSSON
EU-toppmötet i Göteborg i juni 2001 var slutpunkten på det svenska ordförandehalvåret
för den Europeiska Unionen. Det var nu Sveriges stora hjärtefrågor skulle
redovisas och få stöd av de andra EU-länderna. Mötet fick en extra glans genom att
även USA:s president George Bush skulle besöka Göteborg. Dessutom skulle det
skapas olika slags debattfora runt omkring mötet, där olika åsikter i EU-frågorna
skulle ställas mot varandra.
Mötet blev på många sätt en framgång för Sverige. Tidsplanen för de nya kandidat -
länderna lades fast och på miljöområdet gjordes framsteg. Också de möten som
anordnades av olika organisationer i syfte att skapa opinion samlade många deltagare.
Men inget av detta ingår i den allmänna bilden av vad som hände på EU-toppmötet
i Göteborg. TV-bilderna och dagspressens förstasidor dominerades istället av
svartklädda, stenkastande demonstranter, brinnande utemöbler och stora mängder
jagande poliser.
Bilderna som kablades ut kom att på en enda dag göra att EU-toppmötet i medierna
blev ’Göteborgskravallerna’. Händelserna i Göteborg sattes in i en kedja av våldsamma
protester med start på WTO-mötet i Seattle och med fortsättning i Nice, Prag och
senare Genua. Den fråga som vi här ställer är hur allmänheten uppfattade skeendet.
Hur följde man det som hände i Göteborg och hur värderade man olika gruppers
insatser? I det följande kommer vi att kortfattat redovisa den nationella opinionen
om händelserna vid EU-toppmötet. 1
EU-toppmötet – en mediehändelse?
Det som kallas Göteborgskravallerna var för de flesta människor något som kan kallas
en mediehändelse. Med mediehändelse (Media Event) menas stora, delvis omvälvande
skeenden som direkt televiseras till allmänheten och därmed skapar en gemensam
referensram eller historia för ett helt samhälle (Dayan och Katz, 1992:1ff). Det som
hände på EU-toppmötet i Göteborg uppfyller inte på alla punkter kriterierna på att
vara media event. Exempelvis var det inte fråga om direktsändningar av planerade
händelser, men å andra sidan kom mediebevakningen att få stor omfattning och
händelserna var i en viss mening förväntade med tanke på vad som hänt i Nice och
vad man visste om polisens uppladdning (Peterson och Persson, kommande).
Även om händelserna i Göteborg således till stor del uppfyller kravet på att vara
media event skiljer de sig från fl ertalet andra händelser av detta slag genom sin
ideologiska resonansbotten. Hela situationen ligger inom ett politiskt konfliktfyllt
407