Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Kent Asp
utländskt producerad TV-underhållning i reklamkanalerna primärt inte finns med
i kanalernas utbud därför att TV-företagen tror att deras tittare efterfrågar det i någon
större utsträckning, utan därför att denna typ av billiga underhållningsprogram kan
användas för att fylla kanalernas programtablåer eftersom de kräver måttliga
reklamintäkter för att vara lönsamma eller bära sina kostnader (jfr Gustafsson och
Weibull, 1995).
Innebörden av resultaten är att det stora avståndet mellan utbud och efterfrågan
i de kommersiella TV-kanalerna inte i första hand beror på att reklamkanalerna inte
vet vad TV-publiken helst vill titta på, utan mera på att de program som sänds måste
vara lönsamma, alltså betinga en förhållandevis låg kostnad i förhållande till den publik
man når. Inhemska faktaprogram (även med stor publik) är därför svåra att få
lönsamhet i eftersom de är dyra att producera jämfört med inköpt utländsk bulk -
under hållning.
Det stora avstånd som existerar mellan de kommersiella TV-kanalernas programutbud
och vad tittarna helst vill se på i TV ger därför troligen en riktig bild av hur det
förhåller sig. Programutbudets inriktning i de kommersiella TV-kanalerna svarar
dåligt mot det intresse som exempelvis finns för inhemska faktaprogram hos deras
tittare, medan inriktningen i public service-kanalernas programutbud bättre stämmer
överens med vad deras tittare vill se på i TV.
Förändrade publikpreferenser – förändrat programutbud
Det bakomliggande syftet med mätningarna av TV:s programutbud och TVpublikens
programpreferenser efter samma skala är att långsiktigt undersöka
förändringar över tid och om dessa förändringar i så fall kan relateras till varandra.
Leder exempelvis förändrade programpreferenser på sikt till en förändring av
TV-utbudets inriktning? Eller leder en förändring av TV-utbudets inriktning också
på sikt till förändrade programpreferenser hos TV-tittarna?
Även om inte något vetenskapligt hållbart svar kan ges på dessa frågor på grundval
av två års mätningar, fi nns det anledning till att avslutningsvis kommentera de
förändringar som ägt rum mellan 2000 och 2001 – både när det gäller inriktningen
i TV-kanalernas programutbud och när det gäller TV-tittarnas programpreferenser
(figur 3 och 4). I båda fallen sker förändringen i samma riktning – TV:s programutbud
blir mellan 2000 och 2001 något mer informationsinriktat och TV-tittarna blir mellan
2000 och 2001 klart mer informationsinriktade.
Finns det då något samband?
Att den förändrade inriktningen i TV:s programutbud under 2001 skulle kunna
förklaras av TV-publikens förändrade programpreferenser är knappast troligt. Som
tidigare framhållits var den kraftiga förändringen i TV-tittarnas preferenser med stor
sannolikhet en följd av 11:e september. Att en förändring som inträffar under senare
delen av året skulle kunna vara en orsak till något som i huvudsak inträffat tidigare
228