Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Nytt klimat för miljöpolitiken?
Resultaten visar inga riktigt entydiga mönster. Förtroendet för olika politiska aktörer
och samhällsinstitutioner varierar på ungefär samma sätt inom varje kolumn av
svarande. Dock kan man skönja en svag tendens att personer som uppger sig vara
ointresserade av politik genomgående har något lägre förtroende än de sinsemellan
tämligen lika grupperna ”alla” och politiskt ”mycket intresserade”. De grupper som
bryr sig lite om miljön, och som inte tycker om den förda miljöpolitiken, visar
genomgående en lägre grad av förtroende för olika aktörer och institutioner. Man
måste dock komma ihåg att det här rör sig om numeriskt små grupper.
Miljöuppfattningar och nyhetsinformation
Vi har hittills visat att det fi nns en hög grad av medvetande om miljön bland
svenska folket. Nio av tio svenskar uppger sig vara ganska eller mycket oroliga för
miljöförstöringen i framtiden och åtta av tio är ganska eller mycket oroliga för
jordens klimat. Vi har också funnit att när människor tillfrågas om sitt intresse för
miljöfrågor svarar sju av tio att de är mycket eller ganska intresserade. Men när
det gäller aktiva miljöbeteenden visar det sig att inte ens bland dessa intresserade
beter sig en majoritet miljövänligt i alla avseenden. En sådan majoritet finns bara
när det gäller att sortera hushållsavfall. Bland de mera miljöintresserade är det
bara varannan som mycket ofta eller alltid handlar miljövänligt. Och – det finns
fortfarande grupper som varken är miljöintresserade, anser frågan särskilt viktig,
eller tänker på miljön i sitt handlande.
Från tabell 6 kan vi se att när det gäller förtroende för olika samhällsinstitutioner
ligger radio och TV bäst till, inte bara bland folk i allmänhet utan också bland
personer med starkt miljöpolitiskt engagemang och positiva uppfattningar om
miljöpolitiken. Detta är viktigt, eftersom forskningen har påvisat samband mellan
grad av miljöintresse och benägenhet att tillägna sig information. Den ointresserade
”väljer bort” den informationen och ser ingen anledning inkludera den i sina
handlingar. Information som styrmedel är inte särskilt effektiv: den utgör ingen
garanti för önskade beteendeförändringar, som blir hållbara över tid (Pelletier m
fl 1999), eller bryter igenom ekonomiska eller bekvämlighetsmässiga barriärer
(Stern 1999). Dock ökar sambandet mellan miljöinformation och beteende när
informationen blir mer specifik och riktar sig direkt mot ett avgränsat område.
Hyresgästers energiförbrukning ändras inte enbart genom information om önskvärt
beteende (Ester & Winett 1982; Hirst m fl 1981; McDougall m fl 1983). Men om
hushållen får konkret och direkt information om hur mycket de förbrukar och vad
det kostar, stiger sannolikheten för beteendeförändringar (Seligman m fl 1981).
Vidare kan information vara effektiv som styrmedel när den kommer från en källa
som människor i allmänhet litar på (Craig & McCann 1978), när informationen
påminner människor om att det finns en norm som stödjer det önskvärda beteendet
(Cialdini m fl 1991).
Miljöinformation som styrmedel har alltså visat sig ha en tämligen begränsad
151