Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Partierna väljer sina väljare
Fyra sätt att vinna ett val: Närhet, tydlighet, agenda och kompetens
Statsvetenskapliga teorier om partikonkurrens och väljarbeteende har länge använts
med framgång för att förklara såväl väljarbeteende som partiers framgångar och
mot gång ar i samband med nationella val. Från de olika populära varianterna av
spatiala (rumsliga) model ler för elektoral konkurrens är det möjligt att härleda enkla re
hand lings rekom men da tio ner om hur partier bör agera för att nå framgång ge nom
att loc ka till sig fler väl jare. För utsättningen är att det finns tillgång till aktuella
uppgifter om hur väljar mark naden ser ut, det vill säga hur svenska folket positionerar
sig i vik tiga sakfrågor och vilka sam hälls pro blem de uppfattar som vik ti ga.
Vår ”partistrategiska handbok” begränsar sig denna gång till en diskussion om
parti ers och väljares positioner längs olika sakfrågedimensioner. Rekommendationer
av typen ”partiet bör alltså satsa på en inbrytning i grup pen 70-åriga änkor på
lands bygden” kom mer såle des att lysa med sin frånvaro. I takt med att grupp- och
parti identi fikation sakta försvagas i de gamla demo kra ti ska indus tri länderna och att
allt fler partier betecknas som idépartier snarare än intressepartier kan åsikts röst ning
komma att bli viktigare i för kla ring smodeller för väljar beteende. Det skall dock
tilläg gas att än så länge talar empirin mot att förekomsten av åsiktsröstning ökar i
Sve rige (Holmberg 2000).
De bat ten kring vilka åsiktsröstningsmodeller som bäst för kla rar parti valet har
understundom varit lång och hård. I min tolkning av den inomvetenskapliga de bat ten
bör de olika mo del lerna ses som komplement till varandra snarare än som egent liga
konkurrenter – åtminstone när det handlar om att praktiskt applicera dem på rådande
förhållanden. Som framgår av den fortsatta diskussionen har de olika model lerna
vuxit fram som ett resultat av hård inom vetenskaplig kritik mot tidigare model ler.
De härrör dock alla från den klassiska down sianska ekonomiska demo kra titeorin.
Som nämndes i inledningen kan man förenklat sammanfatta de enkla modellerna
för partikonkurrens med att det i princip finns fyra sätt för ett parti att vinna ett val.
Det är möjligt att vinna på närhet, tydlighet, agenda och kompetens – eller varför
inte en kom bi na tion av alla fyra? Men låt oss börja från början.
Vinna på närhet
I den klassiska downsianska ekonomiska demokratiteorin från 1957 är det närhet
(proxi mity) som är den utslagsgivande faktorn i kampen om väljare (Downs 1957).
Enda sättet för ett parti att på kort sikt öka sitt röste tal är att manövrera sig till mer
fördelaktiga positioner längs centrala åsiktsdimensioner. Vilken position som är mest
fördelaktig beror helt på hur väljar mark naden ser ut i den aktuella sak frå gan, det vill
säga hur väljarnas poli ti ska prefe renser är fördelade längs sak fråge dimen sionen.
Modellens grund anta gan de är nämligen att väl jar na all tid röstar på det parti som
står dem närmast längs den centrala åsiktsdimensionen i partisystemet (Downs tänkte
sig en endimensionell liberal-konservativ dimension). Nyckeln till fram gång för
91