Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

EU-toppmötet i svensk opinion
Medierna får i huvudsak godkänt. Televisionen anses ha fungerat något bättre än
dagspressen. Resultatet är helt i linje med vad vi vet om allmänhetens generella
medieförtroende (jfr Holmbergs och Weibulls artikel om institutionsförtroende och
Weibulls artikel om medieförtroende i denna volym). Även den positiva bedömningen
av domstolarna ligger nära allmänhetens generella förtroende för domstolarna. Det
senare kan vara ett uttryck för att svarspersonerna haft svårt att värdera hur domstolar -
na specifikt fungerat i efterspelet till EU-toppmötet.
De två aktörer som får den mest negativa bedömningen är demonstranterna och
de militanta aktivisterna. Demonstranterna (-42) bedöms dock klart mindre negativt
än aktivisterna (-74). Att de senare överlag får en negativ bedömning av allmänheten
är knappast överraskande med tanke på efterhandsdebatten – möjligen förvånar det
att två procent bedömer dem positivt – men att en så pass hög andel som nästan 50
procent också har en negativ bild av demonstranterna är något oväntat.
Skilda bedömningar
I bedömningarna finns det givetvis skillnader mellan olika grupper. I tabell 2 finns
en samlad redovisning av balansmått för olika grupper, både efter demografi och
politisk ideologi.
Om vi väljer ut de fyra aktörer som varit i centrum för efterhandsdiskussionen –
demonstranterna, de militanta aktivisterna, poliserna på gatan och polisledningen –
och där meningarna ofta varit delade – finns det en del tydliga bedömningsskillnader.
Allmänt gäller dock att de militanta aktivisterna överlag värderas negativt. Bedömningarna
av poliserna på gatan och demonstranterna skiljer sig efter ålder: med ökande
ålder ökar andelen positiva till polisen och andelen negativa till demonstranterna;
det är bara den äldsta åldersgruppen som är övervägande positiv till polisledningen.
Kvinnor är i något större utsträckning än män mindre negativa till demon stran terna
och mindre positiva till poliserna på gatan.
Äldre är generellt mera positiva i fråga om samtliga aktörer som bedömts. Även
män är i de flesta fall mera positiva än kvinnor. Högutbildade skiljer ut sig som något
mindre positiva, utom till demonstranterna där de är klart mindre negativa än snittet.
Samtidigt avviker de genom att de är klart negativa till polisledningen.
Skillnaderna efter ålder och utbildning är emellertid förhållandevis små i jämförelse
med dem som finns med hänsyn till ideologisk position. Visserligen gäller även här
att de militanta aktivisterna är lika negativt bedömda av alla, men bedömningen av
demonstranterna går från -14 bland dem som placerar sig klart till vänster till -67
bland dem som placerar sig klart till höger på vänster-högerskalan. För poliserna på
gatan är bedömningen den omvända: +16 bland personer klart till vänster och +66
bland dem som placerar sig klart till höger.
De är således uppenbart att det finns en mycket klar politisk skiljelinje i synen på
händelserena vid EU-toppmötet. De moderata sympatisörerna ger starkt stöd åt
polisen och de etablerade institutionerna, medan de är mycket negativa till demon -
stran terna – en nästan lika negativ bedömning som av de militanta aktivisterna.
411