Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Maria Oskarson och Helena Rohdén
Syftet med detta kapitel är att beskriva en del av denna könsdimension i politiken,
det vill säga de skillnader och motsättningar som finns mellan män och kvinnor när
det gäller frågor som ideologi, partival och sakpolitik. I mitten av 1990-talet gjordes
flera kartläggningar av könsskillnader vad gäller dessa aspekter av medborgarnas
relation till politiken (Oskarson & Wängnerud 1995, 1996). Samtidigt pågick ganska
intensiva debatter om manligt, kvinnligt och jämställdhet, inte minst i samband med
riksdagsvalet 1994 då ”Stödstrumporna” hotade att bilda ett feministiskt parti. Den
fråga som vi vill besvara är i vad mån de mönster som konstaterades då fortfarande
finns kvar, eller om de var ”barn av sin tid” och nu har försvunnit eller förändrats.
Fokus för undersökningen är inte i första hand att förklara eventuella skillnader; för
det krävs analyser av maktrelationer, mäns och kvinnors levnadsvillkor och så vidare.
För att inte riskera att fastna i en beskrivning där kvinnor pekas ut som annorlunda
och män som normala kommer vi att följa Maud Eduards exempel och delvis vända
på resonemangen. Framställningen kommer därför att fokusera även på män som
grupp.
”När könsskillnader framställs så här blir könsrelationen och normsystemet snarare än
kvinnors avvikande beteende uppenbar. Det självklara framträder: att män är lika
avvikande från kvinnor som kvinnor är från män.” (Eduards 2002:37)
Vi inleder redovisningen med att beskriva de trender och mönster som finns när det
gäller mäns och kvinnors ideologiska ställningstaganden samt åsikter i ett antal
sakfrågor. Vi går därefter över till att undersöka mäns och kvinnors prioriteringar
samt deras uppfattningar om den politik som förs.
Vänster-högerplacering
Den svenska utvecklingen när det gäller ideologiska skillnader mellan män och
kvinnor kan i stora drag beskrivas med en socialistisk manlig övervikt under de första
efterkrigsvalen, som följdes av en minskning av skillnaden mellan könen under
1960-talet. 1 I valen på 1970-talet hade den ideologiska skillnaden mellan män och
kvinnor i stort sett försvunnit. 1982 hände dock något nytt i svensk valhistoria. För
första gången röstade män något mer borgerligt än kvinnor. Detta mönster förstärktes
sedan under resten av 1980-talet (Holmberg 1984, Gilljam & Holmberg 1987 och
1990). Även i övriga Norden och i flera andra västerländska stater skedde under
1980-talet en liknande ideo logisk förskjutning (Oskarson 1995:59). Sedan dess har
mycket av forskningen kring ideologiska skillnader mellan män och kvinnor inriktats
på detta så kallade könsgap (”the gender gap”) 2 .
Under 1990-talet skedde så en tredje ideologisk förändring som den brittiska
statsvetaren Pippa Norris först uppmärksammade i Storbritannien och som hon
kallade köns- och generationsgapet, ”the gender-generation gap” (Norris 1988 och
1996). Med utgångspunkt i resultatet från det brittiska valet 1992 visade hon att den
110