Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Medborgarnas demokratiuppfattningar
upp en bar risk för att den politiska jämlikheten sätts ur spel. För det tredje är det
också möjligt att deltagardemokratin uppmuntrar medborgarna att tänka på politik
i termer av enskilda frågor och att främst engagera sig i frågor som berör den personliga
egen nyttan; om så är fallet undergrävs det politiska helhetsperspektivet sam ti digt
som de gemen sam ma sam hälls intressena riskerar att få stå tillbaka för olika grup pers
och individers egen in tres sen.
I det följande har vi för avsikt att empiriskt belysa deltagardemokratins eventuella
baksidor. Vi börjar med realismen. Den fråga vi ställer oss är i vilken utsträckning
medborgarna kan tän ka sig att ta aktiv del i politiken vid sidan om att rösta fram sina
represen tan ter i po li tis ka val. För att få en uppfattning om medborgarnas vilja till
politiskt deltagande vid sidan om val del ta gan det fick svarspersonerna i 2001 års
SOM-undersökning besvara en fråga om hu ru vi da de un der de senaste två-tre åren
deltagit i ett antal politiska aktiviteter och om de kan tän ka sig att delta i motsvarande
aktiviteter i framtiden. Resultaten redovisas i tabell 5. Summan av ko lum nerna ett
och två visar hur stor andel av medborgarna som har deltagit i respektive ak ti vi tet
under de senaste två-tre åren. I kolumnen näst längst till höger (potentiellt deltagande)
re do visas summan av kolumnerna ett och tre, det vill säga hur stor andel av medborgar -
na som i fram ti den kan tänka sig att delta i respektive aktivitet.
Återigen handlar det om nivåskattningar, vilket innebär att det är svårt att bedöma
resultaten. Och den normativa deltagarteorin har tyvärr inte varit till någon hjälp:
Så vitt vi känner till har ingen av de politiska filosofer eller teoretiker som pläderar
för det deltagar de mo kra tis ka de mo kra ti ide alet ställt upp några kriterier eller givit
några riktlinjer för hur stor andel av medbor gar na som skall vara politiskt aktiva för
att vi skall kunna tala om en väl fungerande del ta gar de mo kra ti. I nuvarande läge
avhåller vi oss därför från några tvärsäkra slutsatser om deltagar de mo kra tins realism.
Vi vill däremot gärna skicka med tre iakttagelser eller synpunkter till de läsare som
på egen hand vill fun dera vidare kring deltagardemokratins realism utifrån resultaten
i tabell 5. För det förs ta skall det fram hållas att de redovisade nivåerna för det
potentiella deltagandet med störs ta säkerhet är or dentligt överskattade: Vi vet av
erfarenhet att det är en sak att besvara enkät frå gor om vad man kan tänka sig att göra
i framtiden och en helt annan att verkligen skrida till ver ket och bli en politiskt aktiv
medborgare. Glöm därför inte bort de betydligt lägre nivåerna på det fak tis ka
deltagandet som utgörs av summan av tabellkolumnerna ett och två.
För det andra tycks det som om tidsfaktorn har betydelse: När det gäller flera av
de aktiviteter som endast kräver ett tillfälligt engagemang – som att kontakta politiker
och tjänstemän (po ten tiellt deltagande 78 respektive 75 procent), lyssna på kommunfullmäktigesammanträ
den (58 procent) och att medverka i utfrågning eller diskussion
med politiker (56 procent) – kan mer än hälften av medborgarna tänka sig att delta.
Men det är betydligt färre som kan tänka sig att delta i aktiviteter som kräver ett mer
långvarigt engagemang – som att arbeta i politiskt parti (potentiellt deltagande 27
procent), politisk organisation eller aktionsgrupp (26 procent) och att vara verksam
i lokalt bya lag eller byaråd (45 procent) eller i ett brukarråd eller en bru kar sty rel se
(49 procent).
169