Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Sören Holmberg och Lennart Weibull
särskilt sjukvården och radio-TV som förlorat förtroende i allmänhetens ögon. Går
vi mera systematiskt in i materialet och tar fram de fem institutioner som ökat mest
i förtroende mellan 2000 och 2001 och de som tappat mest uppträder ett intressant
mönster. De som ökat mest är uteslutande politiska till sin karaktär och bland dem
som förlorat är det särskilt de ekonomiska institutionerna, men också medierna
åtnjuter mindre förtroende 2001 än 2000 (tabell 2).
Tabell 2 De institutioner som ökade respektive minskade mest i förtroende
bland allmänheten mellan 2000 och 2001 (balansmått och procent)
Förändring i balansmått
(balansmåttsenheter)
Förändring i andel högt
förtroende (procent)
Mest upp
Regeringen +18 +8
FN +15 +10
EU-kommissionen +10 +3
Riksdagen +9 +5
Europaparlamentet +9 +2
Mest ner
Storföretagen -14 -7
Bankerna -11 -6
Radio-TV -9 -7
Dagspressen -8 -6
Sjukvården -8 -5
Kommentar: Balansmåttet går mellan –100 (alla negativa) och +100 (alla positiva) och omfattar
således 200 enheter. Högt förtroende innebär här åtminstone ganska högt förtroende.
Det ligger nära till hands att betrakta de förhållandevis stora förändringarna som
opinionskonsekvenser av terrorattacken i USA den 11 september. Särskilt den kraftiga
ökningen för regeringen, som innebar en uppgång i balansmåttet från -6 till +12
(alltså 18 balansmåttsenheter 3 ) och för FN (en ökning med 15 enheter), låter sig
säkerligen till stor del förklaras av viljan att sluta upp kring centrala institutioner
både i Sverige och internationellt i en hotande situation. Det är möjligt att försvag -
ningen för medieinstitutionerna kan tolkas på ett likartat sätt. Genom att medierna
dominerades av negativa omvärldsnyheter drabbades även medierna själva: budbäraren
fick ta en del stryk för det negativa budskapet åtminstone om medierna värderas
i en kontext av andra samhällsinstitutioner.
Däremot är det inte lika enkelt att förklara försvagningen för de ekonomiska
institutionerna på detta sätt. Den mer troliga orsaken till den relativt stora medgången
från +2 till -12 för storföretagen och från +10 till -1 för bankerna är de ekonomiska
problemen inom näringslivet, möjligen i kombination med debatten om direktörslönernas
nivå (se även Maria Petterssons m fl kapitel om synen på industrisamhället).
38