Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Chris von Borgstede och Lennart J. Lundqvist
av miljöfrågor. Ju mindre intresserad man är av miljöfrågor, desto mindre beredd
förefaller man vara att bete sig miljövänligt.
Tabell 4 Svenska folkets miljöbeteende i vardagslivet efter grad av oro
för förändringarna i jordens klimat och intresse för miljöfrågor
(balansmått)
Mycket eller Måttligt eller Mycket eller Inte särskilt
ganska oroade inte alls oroade ganska eller inte alls
av klimatför- av klimatför- intresserad av intresserad av
Vardagshandlingar Alla ändringarna ändringarna miljöfrågor miljöfrågor
Sänker hastigheten* - 47 - 43 - 66 - 42 - 64
Går/cyklar istället för bil - 33 - 29 - 51 - 25 - 58
Sorterar hushållsavfall + 29 + 32 + 12 + 41 - 7
Äter biodynamiskt odlade
grönsaker - 62 - 60 - 69 - 56 - 81
Handlar miljömärkt - 37 - 32 - 60 - 25 - 75
Kommentar: Siffrorna anger balansmått, d v s andel som svarar ”alltid” eller ”mycket ofta” minus
andel som svarar ”aldrig” eller ”ibland”. Ju högre siffra, desto större övervikt åt ena eller andra hållet.
*För variabeln ”sänker hastigheten till förmån för miljön när man kör bil” fanns även svarsalternativet
kör aldrig bil. Andelen som svarade ”aldrig” var: för samtliga 18 procent, lågorosgruppen 11 procent,
högorosgruppen 19 procent, högintressegruppen 17 och lågintressegruppen 20 procent.
Miljöintresse, miljöpolitik och förtroende
Mot bakgrund av vad vi tidigare sade om att detta är en självrapporterad handlingsbenägenhet
vill vi framhålla at det nyss utpekade mönstret egentligen inte är någon
självklarhet. Det kan faktiskt mycket väl vara så att man inte lever som man lär, för
att travestera en rapport om människor som trots sina gröna åsikter kör mycket bil
(Krantz Lindgren 2001). Några av respondenterna i den undersökningen illustrerade
med sitt agerande miljöproblemens karaktär av socialt dilemma. Ett sådant dilemma
kännetecknas av att det råder en konflikt mellan att agera för egen vinnings
skull (maximera egennyttan) och att handla för kollektivets bästa (maximera den
sammanlagda nyttan; jfr Dawes 1980). En enskild människa kan inte ensam påverka
miljön genom att agera miljövänligt. Så varför uppoffra sig för det gemensamma
bästa, när det knappt eller alls märks vad man gör? Upplever en individ en sådan
konflikt mellan egenintresse och kollektivets bästa kan det leda till att hon eller
han i sämsta fall ser det som mer rationellt att bara vara ”friåkare”. Andra får ta
ansvaret.
Samtidigt måste man komma ihåg att många av våra vardagliga, miljörelaterade
beteenden är vanestyrda. Man gör inte en rationell kalkyl varje gång man skall utföra
dem. Till exempel tar man bilen till jobbet precis som man alltid gjort utan att
egentligen fundera över vilka långsiktiga konsekvenser det kan få för vår miljö.
148