Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Åsa Nilsson
Motsvarande andel beträffande månadsumgänget varierar mellan 68 procent (80–85
år) och 84 procent (20–34 år). Det är alltså framför allt via det flitigare umgänget
inom den egna åldersgruppen som de yngre skiljer ut sig. Sammanfattningsvis kan
konstateras att yngre visserligen umgås mer, men att de socialt aktiva bland äldre har
en större åldersspridning i sitt umgänge.
Om vi bortser från det faktum att åldersgrupperna är av varierande storlek och
skapar ett index utifrån hur många av de specificerade åldersgrupperna som ingår i
det månatliga umgänget på individnivå, erhålls ett redskap för att studera hur ålders -
bredden i umgänget hänger samman med andra egenskaper hos individer. Indexet
antar då ett värde mellan 0 (inget månatligt umgänge) och 5 (umgås med samtliga
specificerade åldersgrupper minst varje månad). Av de sammanlagt drygt 1 800
personer som svarat på hur ofta de umgås med varje åldersgrupp är det 5 procent
som umgåtts med samtliga grupper senaste månaden och 4 procent som inte umgåtts
med några vänner, oavsett ålder. Resterande 91 procent fördelar sig relativt jämnt
över antalet grupper i umgänget.
Använder vi samma index för att jämföra yngres och äldres åldersbredd i umgänget,
erhåller vi resultatet att den yngsta gruppen, 15–19-åringarna, umgås med i genom -
snitt 2,6 av de specificerade åldersgrupperna medan den äldsta gruppen, 80–85-
åringarna, umgås med 2,0 grupper. De övriga åldersgruppernas genomsnitt följer
denna riktning; 20–34-åringarnas respektive 35–64-åringarnas genomsnitt är 2,5
och 65–79-åringarnas 2,4.
Resultaten om åldersbredden i umgänget kopplat till vad vi tidigare sett ifråga om
olika åldersgruppers umgänge med andra åldrar, visar att yngre jämfört med äldre
visserligen umgås betydligt mer flitigt med sina vänner, hämtade från totalt sett något
fler åldersgrupper/livsfaser, men samtidigt i mindre utsträckning umgås med
människor som befinner sig ”längst bort” i åldershänseende, dvs. med de äldsta i
samhället. Det är (som vi såg i tabell 3a och 3b) långt ifrån alla under trettiofem som
regelbundet umgås med äldre.
Frågan är nu vilka unga det är som främst svarar för umgänget med äldre. Med
utgångspunkt i det umgänge som äger rum åtminstone någon gång i månaden, visar
resultaten att unga kvinnor i större utsträckning än unga män umgås med vänner
som uppnått pensionsåldern; det gäller 35 procent av kvinnorna mot 25 procent av
männen. Det gäller vidare i högre grad dem som är samboende (33 procent mot 23
procent för ensamboende), liksom dem med egna barn (34 procent mot 29 för dem
utan). Det finns också tendenser i materialet som pekar mot att unga som bor utanför
storstäderna, särskilt ute på landsbygden, i större utsträckning inkluderar äldre i sitt
sociala nätverk än vad unga i storstäderna gör.
Om vi i stället fokuserar de äldre – med ett generellt mindre frekvent socialt
umgänge – vad karakteriserar dem som umgås med yngre? Det visar sig att de
egenskaper som tycks bidra till ett åldersöverskridande umgänge bland de yngre inte
rakt av kan användas för att beskriva de äldres umgänge med yngre. Till exempel är
andelen ålderspensionärer som minst varje månad umgås med vänner under trettio -
438