Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Sören Holmberg och Lennart Weibull
• den sociala: polisen, sjukvården, domstolarna, försvaret, kungahuset, Svenska
kyrkan och grundskolan
• den internationalistiska: Europaparlamentet, EU-kommissionen, storföretagen,
bankerna och FN.
• den mediala/opinionsbildande: dagspressen och radio-TV
Det kan spekuleras i varför det skett så relativt många förändringar mellan 2000 och
2001. Att de europeiska institutionerna hamnar i den internationalistiska faktorn
kan ses som ett uttryck för att EU-frågan har börjat uppfattas som en fråga om
globalisering och marknadsekonomi. Det är därför att naturligt att det bedöms med
samma referensram som storföretag och banker (jfr Wadbring och Weibull, 2001).
Att även FN laddar högt i samma dimension 2001 är mindre uppenbart, även om
det är en internationell organisation. Men det hör till bilden att FN laddar obetydligt
högre på den sociala faktorn.
Förtroendets demografi…
De förtroendebedömningar som görs i olika demografiska grupper är relativt likartade
när det gäller huvudtendenserna. Sjukvården, universitet/högskolor och polisen
åtnjuter högt förtroende hos i stort alla, medan EU-institutionerna genomgående
ligger lågt. Men det finns klara skillnader på några punkter. I tabell 4 redovisas
förtroendebalansen för samtliga institutioner med hänsyn till svarspersonernas kön,
ålder, utbildning och medborgarskap.
Om vi ser till det genomsnittliga förtroendet ligger kvinnor något högre än män.
Av tjugo institutioner är det arton som åtnjuter högre förtroende bland kvinnor. De
största differenserna finns i fråga om bankerna(20 balansmåttsenheter), Svenska
kyrkan (19) och polisen (16). Den institution, där män har ett marginellt högre
förtroende är sjukvården.
När det gäller åldersgrupper har särskilt yngre men också äldre ett högre samhällsförtroende
än medelålders, delvis beroende på att en relativt stor andel unga och äldre
svarar ”varken eller”; av de tjugo institutionerna har 15-29 åringarna högst förtroende
för tretton. Den relativt sett mest kritiska gruppen är fyrtiotalisterna mellan 50 och
64 år, låt vara att man är mindre kritisk än man var 2000. Bland dem är det framförallt
EU-institutionerna som åtnjuter lågt förtroende. Stor spridning råder också beträffande
förtroendet för Svenska kyrkan: +2 i den kritiska gruppen av åldrande fyrtiotalister,
men också bland de yngsta, mot +22 bland pensionärerna.
Utbildningsfaktorn ger genomgående ett stort utslag. Högutbildade ligger ofta
högre än lågutbildade i samhällsförtroende; för tretton av tjugo institutioner har
högutbildade störst förtroende. Tydligast är inverkan av utbildningsfaktorn när det
gäller domstolarna (+56 bland högutbildade mot +18 bland lågutbildade), universitet/
högskolor (+62 mot +33), Europainstitutionerna (-28/-30 mot –51/-54) och FN
(+48 mot +29). Högutbildade har 2001 ökat sitt förtroende särskilt för Europainstitutionerna.
46