Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Mikael Gilljam och Ola Jodal
De tre förklaringarna är dock, enligt vår uppfattning, otillräckliga som försvar för
att inte bju da in med bor garna i demokratidiskussionen: 1) Kompetensproblemet
måste alltid kun na lösas i en de mokrati. Den som menar att det finns frågor som
trots upplysning och dis kus sion är för ”svåra” för medborgarna reser samtidigt frågan
om demokratin verkligen är det bäs ta och mest önskvärda styrel se skick et. 2)
Kon sensus om spelreglerna är naturligtvis be ty delsefullt och någonting väl värt att
sträva efter. Men dis kussioner och menings mot sätt ning ar är trots allt bätt re än en
”falsk” samsyn byggd på okunnighet. 3) Det är både sunt och själv klart att par tierna
går till val och konkurrerar med varandra på grundval av det de själva be dö mer som
röstvinnande program och ståndpunkter. Men därutöver bör partierna ta gemen samt
an svar för att det förs en vital samhällsdebatt om demokratins spelregler där det
parti ego is tis ka tänk an det får stå tillbaka.
* * *
Den svenska demokratidiskussionen vid övergången mellan 1900-tal och 2000-tal
handlar till stor del om så kallad deltagardemokrati. Det deltagardemokratiska idealet
utmärks av att med borgarna skall vara aktiva på andra sätt än att enbart välja sina
representanter vid de politiska valen: Så många medborgare som möj ligt skall
kon ti nu erligt vara med och påverka politikens utformning och – när så är möjligt –
i direktdemokratiska former vara med och fatta de av görande besluten (se t ex Pateman
1970, Macpherson 1977, Barber 1984, SOU 2000:1, Prem fors 2000). De se nas te
årens tunga demokratidokument – Bengt Göranssons demo kra ti ut redning (SOU
2000:1), Kommundemokratikommitténs betänkande (SOU 2001:48) och demokrati
mi nis ter Britta Lejons demokratiproposition (Prop 2001/2:80) – talar sig alla
varma för ett större inslag av del ta gar de mokrati. Det vi nu undrar är om även de som
uppmanas att i större utsträckning ta aktiv del i de mo kratin – medborgarna – sluter
upp bakom det deltagar de mo kra tiska tänkandet som det tycks råda bred konsensus
om bland partier och demokra ti utredare.
Mot det deltagardemokratiska idealet ställer vi det vi har valt att kalla för valdemo -
krati. Be näm ningen föl jer av att de politiska valen är det valdemokratiska idealets i
särklass viktigaste de mo kra tis ka mekanism: I valdemokratin påverkar medborgarna
politikens utformning ge nom att rösta på partier och politiker. Det är därför viktigt
att medborgarna – särskilt under val rörelserna – får relevant information om de olika
alternativen och om likheter och skill na der mel lan olika alternativ. Mellan valen är
det sedan de folkvalda representanterna som sköter beslutsfattandet. Representanterna
skall naturligtvis lyssna på och kommunicera med med bor gar na även mellan valen,
men då i första hand för att informera sig och utan att för den skull lå ta sig påverkas
av olika minoritetsintressen (vilket naturligtvis är lättare sagt än gjort!). Un der
mel lan valstider skall de valda represen tan ter na med andra ord försöka lys sna på hela
opi ni onen och inte enbart på medborgare som hör av sig och försöker påverka i frågor
och ange lä gen he ter som främst berör dem själva.
158