Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Mikael Gilljam och Ola Jodal
demokratin”. Även här utgjordes dialogpersonerna av en valdemokrat och en
deltagardemokrat. Dialo ger na handla de i tur och ordning om politikerrollen, antalet
politiska förtroendeuppdrag, folk om röst ningar och lokalt brukarinflytande. Val -
demo kratens ståndpunkter var att förbättra politikernas löner och förmåner för att
locka dugliga människor till politiken, att minska antalet politiska för troendeuppdrag
så att de kvarvarande politikerna får mer resurser och kan göra ett bättre jobb, att
undvika folkomröstningar för att bevara politikens hel hets per spektiv, och att begränsa
de lo ka la brukarnas inflytande över sådant som skola och barnomsorg så att alla
medborgare, via de valda representanterna, i princip får lika stort inflytande. Deltagardemokraten
intog de mot satta ståndpunkterna, det vill säga att löner och förmåner
skall ligga på en relativt låg nivå så att politiker har ungefär samma levnadsvillkor
som folk i allmänhet, att antalet förtroende uppdrag skall öka så att fler medborgare
får vara med och ta politiskt ansvar, att antalet folk omröstningar skall öka så att
medborgarna kan påverka politiken i enskilda frågor, och att det lokala brukarinflytandet
skall öka så att de di rekt berörda (föräld rar na) får mer att säga till om. Resultaten
från de fyra dialog frå gor na re do vi sas i tabell 2.
I jämförelse med åsikterna om idealen valdemokrati och deltagardemokrati går
medborgarnas önskemål om de mer konkreta åtgärderna för att försöka förbättra
demokratin i mer del tagar de mokratisk riktning. Det finns en klar övervikt för det
deltagar demokratiska förslaget om fler folkomröstningar (65 procent för, 35 procent
mot, balansmått +30) och en mycket kraftig över vikt för det likaledes deltagardemokratiska
förslaget om ökat bru kar inflytande (85 pro cent för, 15 procent mot,
balansmått +70). 3 Beträffande de två andra åt gär derna är opinions lä get mer jämnt.
Den valdemokratiska uppfattningarna att förbättra po li ti ker nas löner och för må ner
för att locka dugliga människor till politiken försvaras av 42 pro cent medan den
del ta gar demokratiska uppfattningen om löner och förmåner i nivå med folk i
all män het före språ kas av 58 procent (balansmått -16). Det deltagardemokratiska
för sla get om fler politiska för tro endeuppdrag stöds av 46 procent medan 54 procent
går på den valdemo kra tiska linjen med fär re förtroendeuppdrag (balansmått -8).
En intressanta fråga som nu infinner sig är huruvida svaren på de fyra konkreta
frågor na i ta bell 2 hänger ihop med svaren på frågan om de två demokratiidealen i
tabell 1. Är det så att fö re språkarna för den valdemokratiska idealmodellen också
ansluter sig till de val de mo kra tis ka uppfattningarna om bättre löner och förmåner,
färre förtroendeuppdrag, nej till folk om röst ningar och begränsat brukarinflytande?
Och står på motsvarande sätt förespråkarna för den deltagardemokratiska idealmodellen
bakom de deltagardemokratiska uppfattningarna om lö ner och förmåner i nivå
med folk i allmänhet, fler förtroendeuppdrag, fler folk om röst ningar och ökat
brukarinflytande? Svaret återfinns i tabell 3 där vi redovisar de sta tis tiska sambanden
(parvisa korrelationerna) mellan svaren på de fem frågorna.
162