Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

EU-toppmötet i svensk opinion
Vänsterpartiets sympatisörer gör en genomgående kritisk bedömning av alla aktörer
utom radio-TV och är särskilt kritiska till poliserna på gatan. Det som i den samlade
bilden av v-sympatisörernas bedömningar står ut något är att man inte har ett positivt
balansmått för demonstranterna som aktör vid EU-toppmötet. En annan iakttagelse
är att personer som placerar sig klart till vänster på vänster-högerskalan på en väsentlig
punkt skiljer sig något från vänsterpartiets sympatisörer: man har ett positivt
balansmått för poliserna på gatan.
När det gäller förhållandet mellan EU-förespråkare och EU-motståndare är de förra
överlag mer positiva till flertalet aktörer, inte minst till medierna liksom till den svenska
regeringen och de besökande EU-politikerna. Däremot är det ingen stor skillnad i
den kritiska bedömningen av demonstranterna efter synen på EU – båda grupperna
är i stort sett lika kritiska.
Resultatet tyder på att bedömningarna trots allt inte utgår från en renodlad ideolo -
gisk resonansbotten utan att det också finns andra faktorer i bakgrunden. En sådan
faktor är allmän kritik av etablissemanget, något som framträder i att yngre generellt
är något mindre positiva, vilket inte är det vanliga mönstret i ungdomars bedömningar
(jfr Holmbergs och Weibulls kapitel om institutionsförtroende). Att miljöpartiets
sympatisörer ligger förhållandevis nära vänsterpartiets i många bedömningar, medan
de socialdemokratiska sympatisörerna ofta ligger nära de borgerliga är ett annat tecken
på att det finns en skiljelinje mellan etablerade och icke-etablerade.
Samtidigt finns det inget i den nationella opinionsbilden som tyder på att
demonstra tionerna vid EU-toppmötet var en samlad protestmanifestation från
ungdomen av det slag som det i efterhand har talats om. Majoriteten av ungdomarna
i Sverige var faktiskt negativa till demonstranterna i Göteborg, liksom de även hade
lågt förtroende för Attack som organisation. Det som möjligen är ägnat att förvåna
är snarare det låga engagemanget i fråga bland de yngre.
EU-toppmötet, opinionen och demokratin
Även om det finns klara skiljelinjer i bedömningarna är ändå den sammantagna bilden
att poliserna på gatan vann slaget om den allmänna opinionen över både fredliga
demonstranter och militanta aktivister. Frågan är hur ett sådant resultat skall förstås.
Innan ytterligare analyser genomförts och särskilt den lokala opinionen ställs mot
den nationella är frågan svårbesvarad, men några tänkbara förklaringar kan ändå
antydas. Den ena handlar om lag ordning och den andra om ideologiska bevekelsegrunder.
En första förklaring är att allmänheten uppfattar stabilitet och ordning som positiva
värden och hyser en stor oro för våld. Stöd för ett sådant antagande fi nner vi i
svenskarnas höga samhällsförtroende, inte minst det höga förtroendet för polisen.
Polisen är i svenskarnas ögon närmast en symbol för ordningen. I ett sådant perspektiv
kommer grupper som ifrågasätter eller stör den rådande ordningen att till en början
mötas med tveksamhet särskilt om man är osäker på vad de står för. Det är möjligt
413