Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Ann-Marie Ekengren
frågor. Internationalistiska frågor rör avlägsna förhållanden, saknar direkt betydelse
för Sveriges säkerhet och gäller värderingsfrågor.
Biståndsfrågan kan karaktäriseras som en i huvudsak internationalistisk fråga.
Frågan handlar om vilka medel man vill använda för att få till stånd en förändring av
rådande förhållanden i Tredje världen och kan betraktas som en fråga om omfördelning
av resurser mellan fattiga och rika länder. Biståndsfrågans säkerhetspolitiska
betydelse för Sverige brukar beskrivas som indirekt. Det innebär att Sverige genom
att ge biståndsmedel till andra länder kan bidra till demokratisering och ekonomisk
stabilitet i vissa regioner, vilket kan bidra till en fredlig utveckling i dessa områden.
Regional fred bidrar i sin tur till global fred och därigenom befrämjas också den
svenska säkerheten.
Biståndsfrågans internationalistiska karaktär gör att den har potential att politiseras
och så har också skett. Biståndsprojektet i Bai Bang och demokratiseringsbiståndet
är två exempel på detta. 5
I tabell 2 studeras opinionsförändringar över tid i olika befolkningsgrupper. Det
kan ge oss en fingervisning om vilka grupper som har mer uttalat biståndspositiva
eller biståndsnegativa åsikter. Därigenom får vi också en uppfattning om vilka
befolkningsgrupper partiernas biståndspolitik appellerar till och om det finns partistrategiska
förutsättningar för en förnyad partipolitisering av biståndsfrågorna.
Miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiets sympatisörer är betydligt mer biståndspositiva
än övriga partisympatisörer, 64 procent kategoriseras som biståndspositiva
år 2001. I det här fallet är partiledning och partisympatisörer helt överens och
för dessa partier innebär en politisering en mindre risk än för andra partier. Även
kristdemokraterna har försökt profi lera sig på biståndsfrågorna, men enbart 48
procent av partiets sympatisörer är biståndspositiva år 2001; motsvarande andel
var 81 procent år 1987.
Socialdemokraterna, moderaterna och centerpartiet är de tre partier som drivit
biståndsfrågorna mindre eftertryckligt än övriga partier. 47 procent av socialdemokraternas
sympatisörer, 40 procent av centerpartiets och 34 procent av moderaternas
är biståndspositiva.
Miljöpartiet, vänsterpartiet och folkpartiet är de tre partier som under den senaste
femton-årsperioden haft de mest biståndspositiva sympatisörerna. Folkpartiets
sympatisörer är lika biståndspositiva idag som rekordåret 1988. Alla andra partiers
sympatisörer har blivit mindre biståndspositiva, även om det skett en upphämtning
under de senaste åren. Kristdemokraternas sympatisörer är den enda grupp som
inte blivit mer positiva under slutet av 1990-talet och det är också bland dessa
partisympatisörer som den största minskningen ägt rum över tid.
I vilka andra befolkningsgrupper har biståndsviljan ökat eller minskat under
perioden 1988-2001? Kvinnor, unga och högutbildade utgör de mer biståndspositiva
grupperna, men även i dessa grupper har en svag minskning av biståndsviljan skett
sedan 1988. I Riks-SOM 2001 är kvinnor 10 procentenheter mer biståndspositiva
än män, unga är 21 procentenheter mer biståndspositiva än äldre och högutbildade
är 28 procentenheter mer biståndspositiva än lågutbildade.
392