Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Lennart Weibull och Lennart Nilsson
fält, där inställningen till EU delar befolkningen. På samma sätt innehåller debatten
om internationella fördelningsfrågor starka politiska laddningar. Till detta kommer
att även åsikter om olika sätt att bilda opinion på skiljer sig åt mellan olika grupper.
Vår utgångspunkt är således inte att definiera EU-toppmötet som en media event.
Snarast är syftet att empiriskt pröva i vilken utsträckning händelsen har fungerat på
ett motsvarande sätt genom att belysa hur den svenska allmänheten tagit till sig vad
som hände och hur de värderade händelserna. Det leder fram till tre frågeställningar
som kan belysas utifrån frågor ställda inom ramen för den nationella SOMundersökningen
hösten 2001:
• Hur informerade sig svenska folket om vad som hände under EU-toppmötet?
Vilka medier användes och vilka skillnader fanns det mellan olika grupper?
• Hur värderades de olika aktörerna under EU-toppmötet och vilka skillnader finns
det mellan olika gruppers bedömningar?
• Påverkande EU-toppmötet synen på opinion och demokrati i Sverige – och i så
fall hur?
Medierna som informationskälla
Det är ett närmast självklart resultat att bilden av händelserna har förmedlats genom
de stora medierna dagspress, radio och TV. Ytterst få följde händelserna på plats; inte
ens bland de boende i Göteborgsregionen var andelen som såg demonstrationer och
kravaller högre än 15 procent. 2 Någon motsvarande fråga om närvaro finns inte i
den nationella undersökningen.
Massmedierna var den dominerande informationskällan och följdes flitigt av all -
mänheten. Det stora intresset att följa med kommer till uttryck i att relativt höga
andelar följt händelsen i mycket eller ganska stor utsträckning. TV spelade störst
roll: var fjärde svensk följde i mycket stor utsträckning TV-rapporteringen, ca 60
procent följde den i åtminstone ganska stor utsträckning (tabell 1). Också dagspressen
har höga uppmärksamhetssiffror. Däremot är det svårare att bedöma hur andelarna
för utländska nyhetssändningar skall värderas. Mycket tyder på att de trots allt är
jämförelsevis höga.
Allmänhetens medieexponering för nyheter från EU-toppmötet var i viss utsträckning
kumulativ. De som följde nyheterna i TV gjorde det som regel även i dagspress
och radio. Av allmänheten hade 60 procent följt bevakningen i minst tre medier.
Också denna bredd i exponeringen är en indikation på intresset, liksom att endast
drygt 10 procent inte följt bevakningen i minst något medium. Om vi begränsar oss
till andelen som följt bevakningen i åtminstone ganska stor utsträckning gäller detta
fortfarande närmare 2/3 av allmänheten och 1/4 hade gjort det i tre eller fler medier.
Det fi nns dock klara variationer i intresset att följa mediebevakningen. Äldre
personer är mer intresserade än yngre, medan skillnaderna med hänsyn till utbildning
408