Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Medborgarnas demokratiuppfattningar
MEDBORGARNAS DEMOKRATIUPPFATTNINGAR 1
MIKAEL GILLJAM OCH OLA JODAL
D
emokrati är lika med folkstyrelse och den jämlika folkviljans förverk li gan de.
Så långt är näs tan alla över ens: Det är medborgarna själva och inte kungar,
diktatorer eller experter som skall styra och bestämma (folkstyrelse). Och vid
beslutsfattandet skall alla röster väga lika tungt (politisk jämlikhet) och besluten skall
resultera i att folkmajoriteten får som den vill (folk vil jans för verk ligande).
Men där slutar enigheten. I ungefär två och ett halvt årtusende har filosofer och
makt ha va re dis ku te rat och trätit om det goda styrelseskickets utformning och om
demokratins innehåll: Vil ka skall betraktas som medborgare och vilka skall inte tillåtas
ingå i demos? Var går grän sen mel lan den pri va ta och den politiska sfären? I vilken
ut sträck ning skall politiskt ansvar hand has av eller kun na delegeras till olika typer av
experter? Skall med borgarna själva fatta de politiska be slu ten ge nom folk om röstningar,
stormöten och sock en stämmor? Eller skall po li ti ken främst skö tas av
re pre sentan ter som har valts eller kan ske lottats fram till sina för tro en de pos ter? Skall
re pre sen tan terna ha bundna och kanske till och med återkallningsbara mandat
(de legat prin cipen)? El ler skall de valda representanterna kunna agera självständigt
och efter eg et hu vud (för tro en de man na prin ci pen)? Den som vill läsa mer om den
här typen av dis kus sio ner och kontro ver ser genom his to rien kan förslagsvis börja
med David Helds bok De mo kra t i mo del ler (1996), Robert Dahls bok Demokratin och
dess antagonister (1989) och Bern hard Ma nins bok Representativ demokrati (1997).
Den offentliga diskussionen om demokratins utformning är ännu idag en ange -
lägenhet för i första hand filosofer och makthavare och – sedan ett drygt halvsekel
tillbaka – även för empi riskt inriktade samhällsforskare. Men dem det handlar om
– medborgarna – får paradoxalt nog sällan kom ma till tals.
Vi vill försöka bidra till att bryta den tystnaden. Av rena anständighets skäl är det
angelä get att lyssna på och känna till vad spelarna tycker om spel reglerna. Och om
inte annat så borde makt havare och demokrati ingen jö rer ha ett egenintresse av att
inkludera de när mast berörda i diskussionen: Regelföränd ringar som föreslås och
genomförs uppifrån blir med allra största san nolikhet mer positivt mottagna om de
stämmer någorlunda väl överens med hur medborgarna tycker och tänker i demokratifrågor.
Vi menar att det finns åtminstone tre förklaringar till varför medborgarna inte finns
med i demokratidiskussionen: 1) de ”insatta” debattörerna betraktar ämnet som alltför
komplicerat; 2) det råder poli tisk konsensus om att det bör råda konsensus om de
demokratiska spel reg ler na; 3) de mo kra ti frå gor uppfattas inte som röstvinnarfrågor
när det är dags att gå till val.
157