Hela boken - SOM-institutet - Göteborgs universitet

Vem vill ha jämställdhet?
naturvetenskapligt inriktade yrkesområdena, är därmed betydligt mindre positiva
till åtgärder för att förbättra kvinnorepresentationen. Även detta kan tolkas som att
åsikterna grundas i egenintresset. Det är männen inom de mest mansdominerade
områdena som har mest att förlora på jämställdhetsförbättrande åtgärder, t ex
kvotering. Typen av utbildning har dessutom inte alls lika stor betydelse när det gäller
mäns inställning till åtgärder för att förbättra invandrares representation.
Det finns emellertid ytterligare en förklaringsfaktor till skillnaderna mellan
högutbildade mäns och kvinnors åsikter i kvinnorepresentationsfrågan som vi bör
diskutera och det är skillnader i verklighetsuppfattningar. Kanske är det så att män
i högre grad än kvinnor redan uppfattar att det finns en tillräckligt bra könsbalans
på en rad olika samhällsområden? Och kanske anser många män att det redan
genomförts tillräckligt många åtgärder för att förbättra kvinnorepresentationen,
åtminstone inom deras egna verksamheter. Detta är dock något som inte undersökts
inom ramen för denna studie. Däremot kan vi jämföra svenska folkets bedömning
av behovet av åtgärder med hur könsrepresentationen på toppositionerna i samhället
faktiskt ser ut.
Ideal och verklighet
Vi inledde med att fråga oss hur starkt stödet för jämställdhetsarbetet egentligen är
när Sverige redan uppfattas av många som ett land som har kommit relativt långt i
frågan. De resultat vi har fått visar att svenska folket är mycket positivt till ett aktivt
jämställdhetsarbete. En faktor som sannolikt bidrar till det stora intresset är hur
sammansättningen mellan könen på ledande positioner ser ut i verkligheten. En
närmare studie av makthavarna i Sverige visar nämligen att det inte finns något område
där det inte råder en mansdominans. Egentligen är det bara inom politiken som
kvinnor verkligen har lyckats uppnå något som liknar en jämn könsfördelning. Där
utgör de numera 43 procent (Figur 6). På de övriga samhällsområdena är det bara
inom kulturen som de är mer än 30 procent, men i de allra flesta samhällssektorer
ligger andelen kvinnor någonstans mellan 20 och 30 procent. Allra sämst är närings -
livet där den manliga dominansen är bedövande; 96 procent av de mäktigaste
positionerna innehas av män.
Om man jämför hur viktigt människor tycker att det är med en jämn könsfördelning
med hur stor andel kvinnor det faktiskt finns på ledande positioner inom just de
områdena så följer dessa kurvor varandra tämligen väl. Politiken är det område som
uppfattas som viktigast och det är ju också där kvinnorna sitter på flest poster. Värre
är det emellertid med vetenskapen och medierna som pekas ut som viktiga områden
för åtgärder, men där kvinnor på maktpositioner endast utgör 29 respektive 25
procent. 18 Allra sämst är det inom näringslivet där gapet mellan kravet på jämställdhet
och andelen kvinnor är störst. 19
325